Occams rakhyvel (eller rakkniv beroende på vem man frågar) säger att när man står inför flera olika förklaringar så är vanligtvis den enklaste den mest sanna. Jag tror därför inte på konspirationsteorier utan mera på att det hela berodde på en serie olyckliga omständigheter som samarbetade och skapade en serie av fel som alla kunde ha stoppat problemet om de fallit ut på annat sätt – men i detta olyckliga fallet så skedde inte så – det är ungefär som att vinna på lotto – man måste ha mycket tur eller som i detta fallet mycket otur.

Hela historien då en känd australiensisk yttrandefrihetsförespråkare anhölls för våldtäkt för att kort därefter inte längre vara misstänkt för det och under tiden hann bli utpekad över hela världen av media under dessa korta timmar är tyvärr ingen konspirationsteori utan i min mening en tråkig historia som via små felsteg här och där fick katastrofala följder.

Fel 1. Åklagarna har systematiskt valt att alltid använda högre anklagelsegraden vid anhållning av personer i dess frånvaro om brottet gäller våldtäkt.
Egentligen borde de har en åtskillnad, men då vi i Sverige så stigmatiserats av feminismen i dessa fall så finns ingen åtskillnad.

Fel 2. Åklagaren valde att erkänna när tidningen ringde upp och visste om vem som blivit anhållen i sin frånvaro trots att uppgiften egentligen borde varit sekretessbelagt och åklagaren borde ha sagt ingen kommentar. Åklagarna använder tidningarna för att läcka uppgifter ibland så då är det tyvärr kanske så att de samtidigt läcker saker de inte borde för att upprätthålla en bra relation till journalisten.

Fel 3. Åklagaren visste förmodligen inte vem personen var och vilken stor uppmärksamhet det skulle innebära att erkänna det – åklagaren var okunnig om hur känsligt fallet var.

Fel 4. Tidningen visste inte att åklagaren alltid väljer högre anhållandegraden vid våldtäktsfall och därmed trodde det var helt klart att den utpekade var skyldig dvs att de hade starka bevis mot den anhållne.

Fel 5. Tidningen publicerade namnet på en åklagad innan denne var fast eller de fått någon som helst klarhet i vad det gällde. Men den hårdande ekonomiska klimatet för tidningar gör att de numera publicerar sensationella nyheter utan att vänta och ta ett steg tillbaka och fråga sig – kan detta verkligen vara sant ? Tidningarna hade kunnat säga – ok vi skriver inte ut namnet till att börja med utan det tar vi med imorgon då vi vet mera. Men ekonomiska hänsyn gör att om de väntar så kommer någon annan publicera det först och de förlorar pengar.

Genom ett antal små misstag här och där så slogs nyheten upp som en världsnyhet och orsakade stora rabalder och ett stort misstroende från allmänheten över rättsväsendets dåliga hantering av ärendet.

Tittar man på felen var för sig så är det relativt små men sammantaget så blir de stora. Detta är vad som händer i typiska maskinbyråkratier där man handlar enligt praxis och där man då inte vet mera än vad man behöver för att göra just sitt lilla jobb. och andra sidan är detta vad som behövs när man har komplexa maskinerier och begränsande människor.

Hade åklagaren vetat vem mannen var hade åklagaren förmodligen hanterar fallet annorlunda nu visste hon inte det och av det följde ett jordskred som förstörde en mans anseende. En tidnings anseende. Ett rättsväsendets anseende. Sverige anseende.

Anseende är tyvärr något som är svårt att få men väldigt lätt att förlora.

PS Det finns även några fel innan kedjan innan åklagaren kopplades in som gjordes av de åklagande och polisen men då jag inte vill spekulera om de åklagande så vill jag inte ta upp dessa då de egentligen inte är relevanta för mitt resonemang ovan. Av samma skäl nämns inte den åklagade eller länkar till sidor som nämner någon av dessa – så det finns därför inga länkar i blogginlägget – jag tänker på alla inblandades integritet de har fått utstå tillräckligt med spott och spe i media och på Internet-bloggar.