Karriär avgör föräldraledigheten

Karriär avgör längden på föräldraledigheten enligt ny forskning. Har man ett bra jobb och vill göra karriär så tar man ut kortare föräldraledighet.

Tidigare har man sett uttag av föräldraledigheten som ett jämställdighetsfråga men det visar sig att alla som sett den som sådan har misstagit sig. Att ta ut ledighet handlar inte om jämställdighet, det handlar om jobb och karriär.

Vill man göra karriär så tar man ut mindre ledighet än om man ser jobbet som något man har för att försörja sig. Ekonomin är inte den viktigaste orsaken till hur länge man är hemma med barnen. Kort föräldraledigheten handlar om att personerna vill göra karriär och därför inte känner att de kan vara hemma från sitt arbete.

Det finns många som vill se jämställdighetsfrågor i allt och ser olika uttag av barnledighet som en fråga om förtryck av kvinnorna. Nu visar det sig att det handlar helt enkelt om att man finner att det är viktigt att vara på jobbet och mindre viktig att vara med sina barn.

Karriären går före barnen för de som tar ut kortare ledighet. Det handlar alltså inte om någon genusmakt utan är bara en uttryck för att man har olika prioriteringar i livet. Detta gäller oavsett om det är kvinnor eller män även om det givet hur länge folk tar ledigt verkar som om det är fler män än kvinnor som prioriterar karriären. Det kan man iofs även se genom att det idag är fler män än kvinnor som är VD och sitter i styrelsen för börsföretag.

För att få ökad jämställdighet i företagen behövs fler kvinnor som satsar på att göra karriär.


4 Responses to Karriär avgör föräldraledigheten

  1. Det här är något otroligt tänkvärt men personligen blir jag ledsen när jag läser (inte bara här) att kvinnor som väljer att vara hemma en kortare tid (man avviker tydligen från normen om man är hemma kortare än ett år som kvinna) prioriterar karriären framför barnen. Jag tror att det är att förenkla sanningen. Visst det har kommit fram i någon undersökning men där är det ju också av vikt hur frågan ställs. För egen del så handlade det om att jag ansåg att mitt barn hade lika stor rätt till en trygg anknytning till sin pappa som till mig. Dessutom är jag inte villig att lägga mig platt i karriären bara för att jag har valt att skaffa barn. Jag vill kunna konkurrera på samma villkor som mina manliga kollegor och då kan jag tyvärr inte ta ut så himla mycket mer föräldrarledigt utan att det kan komma att ligga mig i fatet. Tråkigt men sant.

    • Vi har idag ett samhälle som säger att det är bättre och jobba än och vara hemmapappa(eller mamma) genom att samhället subventionerar dagis så jag ser inte varför man skall behöva känna att man sviker barnen genom att inte vara hemma med dem så mycket som föräldraledigheten ger möjlighet. Det är någonting man borde känna själv hur mycket man behöver.

      Man kan fråga sig om det är bättre och stanna hemma med barnen när de är så unga att de i alla fall inte kommer komma ihåg det senare i livet eller om det är bättre att man, när de är vuxna och skall flytta hemifrån, kan hjälpa dem genom att betala insatsen till en bostadsrätt så de kan få en egen lägenhet och stå på egna ben ?

      • I min värld utesluter det ena inte det andra, men som sagt i min värld.

        För mig är det viktigt att vara hemma så mycket som möjligt de första levnadsåren för ett barn. En nära och stabil anknytning till föräldrar tycker jag är viktigt för att det senare ska bli stabila unga vuxna som faktiskt klarar av att stå på egna ben. Visst, att hjälpa dem ekonomiskt vid exempelvis första lägenhetsköpet kan vara av största vikt om man någonsin vill bli av med de små duvungarna. Men jag tror att om dessa små ungar ska klara av att vara stabila vuxan så är det nog klokt att investera tiden när de är riktigt små.

        Men på den här punkten har jag förmånen att jag inte behöver välja, inte som det ser ut i dagsläget i alla fall. Hur det ser ut om 10 år kan man ju bara sia om.

  2. Radikalfeministerna hade fel med genus-ovetenskap,… jämställdhet är inte en fråga om makt eller traditionella könsroller (minns ni dem?) utan om,.. krass ekonomi. Med ett system som gynnar medelinkomsttagarna, inte låg- eller hög-, håller systemet på (måste) att revideras.

    De sociala ingenjörererna må grymta, men det är andra faktorer som avgör kvinnors och mäns val än samhällets omhändertaganden. Vilket är ungefär vad folk redan visste, nu är det upp till de sociala ingenjörerna, politiker och debattlystna att ta till sig siffror och fakta.