Upphovsrätt är näringspolitik

Fredrik Sand IT-expert Stockholms handelskammare noterar att Upphovsrätt är näringspolitik. Han vill att upphovsrätt skall ses från ett näringspolitiskt perspektiv och tar fasta i den brittiska rapporten som visar att upphovsrätten på senare år helt har kommit att domineras av särintressernas synpunkter och inte skapat lagar som är bra för landet som helhet.

Hans inlägg kommer lägligen samtidigt som FN noterar att Internet är en mänsklig rättighet och kritiserar de länder som t.ex. Frankrike där man infört lagar där man stänger av människor för påstådda upphovsrättsintrång.

Fredrik Sand vill se att man kör ett näringsperspektiv över upphovsrättsfrågorna och därmed flyttar frågan till näringsdepartmentet. Idag är upphovsrätten för lång då den inte tar hänsyn till de moderna it-världen och Internets förmåga att snabbt kunna få ut verk och sälja dem till hela jorden på en gång. Ett verks ekonomiska livslängd har därigenom förkortas genom att fler människor fortare kan få tag på ett verk och konsumera det. Det internationella kunskapssamhället förkortar en 15 min berömmelse men gör dem samtidigt mera lönsamma.

Borde inte upphovsrätten vara till för samhällets bästa och inte till för kreatörernas bästa ? Får kreatörerna som de vill så vill de ha oändligt rätt för evigt att äga sina verk och få de ekonomiska rättigheterna för dem. Men från samhällets perspektiv så är det bättre om dessa är så korta som möjligt så att så många som möjligt kan komma åt dem.


2 Responses to Upphovsrätt är näringspolitik

  1. Man talar om ”upphovsrätt” lite slarvigt, tänker jag. Upphovsrätten fungerar väldigt olika inom olika fält. Ta en målning t.ex; konstnären har rätt till namnet han har på målningen – men så fort han har sålt målningen så har han ingen mer ekonomisk rätt till den – då har ägaren till målningen full rätt (fotokopior på nätet t.ex).

    En författare lämnar ifrån sej den ekonomiska rätten (behåller enbart rätten till sitt namn på alstret) så fort ett förlag köper det skrivna.

    En fotograf däremot har alltid den ekonomiska rätten till sina bilder – rätten att kopiera sina original och sälja vidare – hur många ggr som helst (om jag har förstått det rätt).

    En tonsättare har enbart rätt till namnet på sina alster – efter att ha gått med i STIM som organiserar alla svenska tonsättare. Det är gratis att gå med – man får rätten att ingå i systemet med stim-ersättningar vid spelningar (radio/TV osv) – men man förlorar hela den ekonomiska rätten i kontraktet med STIM.

    Upphovsrätten fungerar alltså väldigt olika. Det övergripande är att man har rätt till sitt namn på det man skapar – men sällan den ekonomiska rätten – det gäller för de flesta uppfinnare också, programmerare osv…

    De som har medel att köpa upp – samlar konst, kunskaper osv på hög – istället för att vi alla får del av de ”rikedomar” som finns i vår samlande kunskap och kultur.

    • Nej, samma möjlighet att sälja ekonomiska rätten för fotografier finns där med. Så på så sätt är det ingen skillnad. Det är inte alls ovanligt att en professionell fotograf vidaresäljer rätten att återsälja bilderna till en bildbank.

      Men ja – de talar gärna om upphovsmannen och hur synd det är om de, när de ofta är företag som äger de ekonomiska rättigheterna genom
      att mer eller mindre tvinga de riktiga upphovsrättspersonerna att ge upp dem.