Centerns sluttande plan


Torbjörn Fälldin är en av centerns riktigt stora män. Under hans tid så bröt man socialdemokraternas långa dominans i svensk politik och han blev den förste borgeliga statsministern på mycket lång tid. I valet 1976 så lovade centern 400 000 nya jobb och centern fick 1 av 5 väljare i valet. Idag kommer sifo med sämst resultat hittills för Centern. Partiet ligger en bra bit under riksdagspärren och har fått sitt sämsta resultat på 46 år.

Det har varit en lång väg nedåt. Iofs så gick centern upp i valet 2006 då man hade ett starkt och bra integritetsprogram i sin politik men i takt med att man givit upp politiken för att få makt och sitta i regeringen så har centern kräftgång fortsatt och partiet har gått tillbaka i opinionsundersökningarna.

Det har under lång tid ibland först fram tankar på att centern och folkpartiet skulle gå ihop för att bilda ett större mera livskraftigt parti i centern av svenska politiska scenen. Men då glömmer man att det var i ett samarbete med centern som kristdemokraterna äntligen kom in i riksdagen. Det vore därför kanske mera naturligt med ett samgående mellan centern och kristdemokraterna – det skulle rädda de två borgerliga partier som ligger nära till hands att åka ur riksdagen genom att tillsammans göra dem starkare. Dock kommer det nog leda till att en del centerpartister söker sig till folkpartiet eller moderaterna så 1 + 1 blir inte 2 utan snarare 1.5. Men 1.5 räcker för att säkra platserna i riksdagen.

Hur det går för centern avgörs i partistämman och där kan vi nog räkna med kallt krig mellan de olika falangerna inom partiet. Vinner nyliberalerna så blir det nog en pyrrhusseger då vandringen från C till Kd kommer inträffa och centern kommer cementera sig på en nivå under att komma in i riksdagen. Men och andra sidan vinner de mera konservativa strömmarna så får centern ett stort trovärdighetsproblem som gör att det även då kommer få svårt att komma in i riksdagen.

Det finns även andra konsekvenser – vinner nyliberalerna så kommer förmodligen LibDem få se sina chanser att nå ett bra valresultat att helt försvinna då Centern kommer ta deras tänkta röster. Det finns inte tillräckligt många nyliberaler i landet för två partiet. Sanningen är nog snarare att det knappt nyliberaler nog för ett parti att nå riksdagen.

Oavsett vilken väg man väljer så blir partiet skadeskjutet vilket öppnar upp världen för att centern kan åka ut riksdagen. En stor strid i ett parti tar musten ur förloraren men även vinnarna. Tidigare goda relationer blir ansträngda och det tar tid att få partiet att gå i takt. Kostnaden för denna striden blir hög oavsett vad som händer.

Det finns även ännu ett alternativ. Annie Lööf avgår och en annan tar över hennes hatt och för en helt annan politik. Frågan är dock om centern hinner ändra sig och klara av ett partiledarebyte så nära valet. Stämman genomförs i februari – sedan är det 15 månader tills EU valet och 18 månader tills riksdagsvalet. Nu kan jag inte Centerns stadgar men frågan om partiledare kanske även då kräver en extrastämma för att klubbas igenom så den frågan kan förmodligen inte behandlas i deras stämma i februari.

Många partier har nu bråda dager för de ser två valrörelses på samma år och mycket jobb behöver göras innan och under 2014. Så frågan är om det är vist att försöka ta fram en ny partiledare som skall leda centern i valen 2014. Oavsett vilket så är situationen i centern fullt av möjligheter; men bakom dessa finns stora problem som måste lösas och frågan är om centern klarar av att lösa dem i tid.

Själv tror jag centern får det mycket svårt oavsett vad som händer på partistämmen.