Europakonventionen och skattedomarna

scales-of-justice-glass-effect

En rysk full soldat. En skattesmitande svensk. Vad har de gemensamt ? Jo både kan dra nytta av europakonventionen om mänskliga rättigheter eller som den heter i vanlig svensk lag; Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Men allting började med en konflikt om full rysk soldat bakom HD:s skattedomar.

Den ryska soldaten

Sergey Zolotukhin, en rysk soldat, var full en dag 2002. Han tog med sin sin flickvän in på militärförläggningen. För det togs han om hand och fick ett administrativt straff om tre dagars frihetsberövande som verkställdes direkt.

Men 20 dagar senare häktades han på nytt och påbörjades en rättegång mot hans beteende och han befanns skyldig för att i samband med brottet ha smädat en tjänsteman och dömdes till 5 och ett halvt års fängelse och tvångsvård för alkoholism.

Zolotukhin överklagade till eurodomstolen om mänskliga rättigheter enligt tillägg 7 artikel fyra i Europakonventionen om mänskliga rättigheter som lyder:

Artikel 4 – Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger

1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.

Europadomstolen ansåg att Zolotukhin då redan dömts för händelsen och de 3 dagars straff han fick gjorde att det nya domslutet var ett brott mot konventionen så han frikändes 2007.

Nu överklagade Ryssland och krävde att målet togs om i stor kammare – där alla europadomstolens domare deltager i målet. År 2009 kom Zolotukhin-domen som frikände honom och fastlade det tidigare domslutet i europadomstolen.

Slutresultatat är att Europakonventionen förbjuder ett andra åtal mot en person genom förhållande som i huvudsak är identiska med de som låg till grund för första åtalet. Dvs man får inte först åtala någon för ett brott och om man tycker straffet blir för lågt åtala personen för annat brott för samma händelse.

Dubbla straff för ekonomiska brott
I Sverige kan man enligt paragraf 49 i skatteförfarandelagen (2011:1244) ges ett skattetillägg på 40% om man begår ett skattebrott. Samtidigt skall man åtalas för skattebrott om brottet är grovt. Men redan 2001 fastställdes att skattetillägg är att avse som böter och inte en administrativ avgift. Så denna dubbla bestraffning uppfyller inte europakonvetionen.

Givet Zolotukhin-domen från 2009 så fastslog Högsta Domstolen i juni 2013 att man får inte i sverige dömas både till skattetillägg och straffas för skattebrott. Högst domstolen har därmed fastslagit att retroaktivt förkasta alla brottsmål från efter 2009 när Zolotukhin-domen kom där förövaren fått skattetillägg och även dömts för skattebrott. Så just nu pågår en mängd överklagande från alla de personer som både fått skattetillägg och döms för skattebrott.

Skattebrottslinga överklagar sina domslut
Genom Högst domstolens beslut så kommer nu ett stort antal skattebrottslingar överklaga sina beslut och kräva att slippa få sitta i fängelse. De kommer då även kunna kräva skadestånd från Justitiekanslern för att de falskeligen tvingats sitta i fängelse.

För skatteverket så innebär detta ett problem. Skall man ge skattetillägg eller skall man åtala för skattebrott ? Vilket man väljer kommer nog avgöras från fall till fall. Men numera så kan man inte längre göra både och.

Vad borde riksdagen ha gjort ?
Hade riksdagen direkt som Zolotukhin-domen blev känd 2009 valt att ändra lagarna och göra det möjligt att vid utdömande av skattebrott även dra in skattetillägget så hade denna situationen aldrig inträffat. Hade man lyssnat på vad experterna sade när Zolotukhin-domen blev känd så hade riksdagen kunnat ha nya lagar redan klara och införda för flera år sedan. Nu tvingas man snabbutreda frågan och införa lagarna så fort man kan. Vanligvis så går det oftast inte fortare än ca 6-9 månader så kanske kan man få det att börja gälla från 1 jan 2014 eller så 1 apr 2014. Under tiden slipper skattebrottslingar undan.

Detta är inte första gången som man från regerings sida inte valt att ändra lagarna pga rättsfall. Ett typexempel var på 80-talet då svenska domstolar för första gången erkände mjukvarupatent. Inte heller då ändrade man lagarna – trots de problem som de lett till sedan dess.

Låt detta vara en läxa att tänka för framtiden. Tar domstolarna ett nytt prejudicerande beslut så bör man titta över dem noga och se till så att denna ändrade lagtolkning kommer att bita en i svansen i framtiden – som politiker bör man hålla sig ajour med nya lagtolkningar och agera om det behövs.


Comments are closed.