Musikbolagen stjäl från artisterna

– Bolagen har sålt musiken på LP-skivor och sedan på CD och nu ska de sälja dem på streamingtjänster också, utan kostnad. Vi vill att de pengar som musikbolagen får in på den streamade musiken ska delas lika mellan bolagen och artisterna. Idag får artisterna bara en tiondel.

viaStrid om streamad musik – Kultur | SVT.se.

Den verklig boven som tar alla pengarna från artisterna är inte Spotify utan skivbolagen. De knycker 90% av alla inkomster från streamade media på Internet etc. Spotify går idag med förlust. Artisterna får nästan ingenting. Samtidigt så visar musikbranschen de högsta vinsterna någonsin de senaste åren.

Vilka är det riktiga hindren för artisterna att få betalt för sina verk. Inte är det fildelarna utan det är musikbolagen. Artisterna tänker därför stämma musikbolag. Per Herrey fortsätter:

– Några av independentbolagen har redan också en 50/50-fördelning av intäkterna för streamad musik där hälften alltså går till artisten

Själv undrar jag varför fördelningen skall vara sådan. Borde inte musikbolagen få detsamma som andra typer av managementtjänster. En agent brukar få 10% en manager 15% så har man båda så får ofta en skådespelare behålla 75% i stället för inom musikbranschen där de får behålla 10% – det är inte konstigt att många musiker byter till skådespelaryrket. Idag betalar Spotyfy 70% av intäkterna till musikbranschen. Musikbranschen borde betala 70% av inkomsterna till artisterna.

Musikbranschen behöver stoppas. Piratpartiet vill hjälpa artisterna med det. Så låt oss slå oss samman och skapa bra villkor för artisterna så de kan skapa underbart bra musik.


3 Responses to Musikbolagen stjäl från artisterna

  1. Om det finns marknadsmässigt underlag för att drifta en managementtjänst billigare än det som de etablerade tar och ändå ha pengar till högkvalitativ marknadsföring och produktion, så kommer sådana tjänster att bli framgångsrika. Artisterna är ju inte så korkade att de väljer de dyraste, utan väljer de tjänster som genererar den synlighet som de behöver för att få genomslag. De små independentbolag som du skriver om är små just eftersom de inte är särskilt framgångsrika. De behöver mer pengar för att kunna göra ett bättre arbete (läs: köpa mer och dyrare reklamproduktion och distribution), och i så fall måste de öka sin cut av intäkterna.

    Managerns kostnad för att trycka upp affischer eller producera reklamfilm är inte variabel, utan managegementbolaget tar en risk eftersom många artister inte har ekonomi till att ta dessa kostnader själva. Många av managementbolagens artister blir förlustaffärer (läs: alla artister är inte tillräckligt bra), och de som faktiskt lyckas behöver täcka upp för misslyckandena. Men om alla managerns artister ska ha chans att bli framgångsrika så måste man investera i var och en.

    Managerns andel är egentligen ointressant – en manager som tar 90% av en miljon är mer framgångsrik än en manager som tar 50% av 100 000.

    Om 90% av intäkterna behövs för att managern ska ha råd att generera 100 000kr till artisten, så kan Piratpartiet bäst de vill föreslå lagstiftning om begränsningar i andelar; resultatet kommer med hundraprocentig säkerhet bli mindre pengar till artisterna. Managern skapar nämligen efterfrågan – de pengar som genereras hade inte kommit oavsett – i så fall hade artisten inte haft något behov av managern.

    Problemet är att betalningsvilligheten är låg för digitala publikationer – det gäller både film, musik och programvara. Detta upplever alla som arbetar inom dessa branscher. Här borde Piratpartiet i stället arbeta för att få stopp på piratkopieringen och lagstifta mot gratis/-trialtjänster.

    • Hade det varit en helt fri marknad så stämmer det att marknaden kan fixa till problem.

      Men i en oligopolmarknad så brukar vinsterna för oligopolen öka samtidigt som andra får minskad andel. Det är just det som nu sker i musikbranschen.

      • Jag håller med dig till 30% – skivbolagen har alltid tjänat feta pengar på historiska prestationer (under 75 år efter att upphovsmannen har dött). Det är detta som gör att de stora skivbolagen med rättigheter till historiska verk har muskler att konkurrera ut små independencebolag.

        Men lösningen på detta problemet är fortfarande inte att gå in och peta i den fria marknaden, utan snarare ändra lagstiftningen så att rättigheterna till verket blir public domain tio år efter att upphovsmannen avlidit. Detta hade inneburit att skivbolagen hade varit tvungna att arbeta mer för de pengar som de tjänar.

        Dessutom borde man kunna lagstifta så att upphovsmannens arvingar ska ha 100% av rättigheterna efter upphovsmannens död – alltså att skivbolaget mister rättigheterna till musiken samma dag som upphovsmannen dör.