Peter Wolodarski ställer fel fråga gällande riksbanken

Dagens Nyheters ledare idag är skriven av chefsredaktören Peter Wolodarski och han ställer frågan om varför riksbanken under lång tid valt att inte följa sin eget inflationsmål. Riksbanken har i stället för sitt eget mål valt att satsa på målet som riksdagen fått av riksdagen. Eller som riksbanken själv säger:

Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Banken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

via Riksbanken | Sveriges Riksbank.

För att klara av sina mål har riksbanken själva satt ett inflationsmål på 2 % under en konjunkturcykel. Dock har den nu under lång tid valt att ligga under det målet. Så varför följer inte riksbanken sitt eget inflationmål ?

Wolodarski tar upp ett antal frågor och hävdar att största problemet är att riksbanken genom att inte följa sitt eget inflationsmål förminskar demokratin:

Men den allvarligaste invändningen mot Riksbankens agerande är inte ekonomisk utan demokratisk. Med vilken rätt formulerar tjänstemän – inte folkvalda – nya avvägningar i den ekonomiska politiken? Hur kan ett paradigmskifte inträffa utan att riksdagen tillåtits fatta ett enda beslut? Är det verkligen upp till enskilda statsanställda att bestämma att arbetslösheten ska vara högre, därför att bostadsmarknaden eventuellt är överhettad?

via Peter Wolodarski: Riksbanken har blivit en stat i staten – DN.SE.

Under flera år så har riksbankschefen Stefan Ingves klagat på de svenska höga privatlånen som del av ekonomin. Lägger man samman allas lån så ligger sverige faktiskt ungefär lika illa till som grekland. Skillnaden är att sverige har råd att betala räntan på lånen.

När ett land befinner sig i kris så är det bästa sättet att komma på fötter igen att genom kreditexpansion få folk att spendera så landets ekonomi börjar få fart igen. Tyvärr så har det i sverige lett till kraftigt ökande värden på bostäder och aktier. Pengarna som skyfflats in i ekonomin har gått till spekulation. Det får iofs befolkningen att känna sig rikare så de känner att de har råd att konsumera men samtidigt så leder det till att spekulationsbubblor bildas.

Ett exempel är priserna på bostadsrätter som går upp med 11% i årstakt. Kortsiktigt så kan detta ske. Men fortsätter detta under längre tid att priserna på bostäder ökar långt mer än lönerna, så skapas en bubbla. När bubblan spricker så kan den dra med sig landet i en allvarlig kris.

Finansminister Anders Borg har redan fått handskas med en bostadsbubbla. Svenska dotterbolag i Estland,Lettland och Litauen råkade ut för det under baltkrisen och de svenska bankerna höll på att gå under. Han verkar idag vara livrädd att själv orsaka att bostadspriserna i Sverige skall brista så i stället för att då agera kraftfullt för att stoppa en bubbla att uppkomma så har Anders Borg tittat på riskvikterna.

Riskvikterna är den risk som en viss typ av lån har för en bank och talar om hur mycket lån de får ha av en viss typ givet sitt egna kapital och förmågan att då kunna klara kapitalförluster om en bubbla går sönder. Höjda riskvikter gör att bankerna måste ha mer eget kapital för att få ge ut lån till bostäder. Nackdelen med att ändra riksvikterna är att de påverkar inte privatpersoners ekonomi direkt och därmed inte deras beteende att satsa mer och mer pengar på bostadsmarknaden. Höjda riskvikter gör bara bankerna mera motståndskraftiga mot när bubblor brister – de stoppar inte bubblor att uppkomma.

Dock känns idag en krasch på bostadsmarknaden långt borta. Med en uppgång på 11% de senaste året så vore det idag med helt rätt att bromsa uppgången genom att då införa riksbankschefen Stefan Ingves och min favoritåtgärd. Amorteringskrav.

Fördelar med amorteringskrav:
– minskar lånens storlek
– minskar framtida räntekostnader för låntagarna/bostadsägarna
– skapar mindre kreditförluster hos bankerna vid prisfall då större andel ägs av bostadsägaren som får ta smällen själv.
– minskar avdragen för räntor så statens inkomster ökar
– minskar risken för bostadsbubblor
– skapar större prisstabilitet på bostadsmarknaden (mindre rörelser upp och ner)
– gör bankerna mycket mindre känsliga för prisfall på bostadsmarknaden
– tvingar fram mera konkurrens mellan bankerna för att få de nya lånekunderna
– bättre villkor för lånekunderna
– minskar totala lånebehovet på bostadsmarknaden
– frigör kapital som bankerna kan låna ut till företagen
– företagen kan få mer kapital som de kan skapa fler jobb med
– riksbanken kan sänka räntan (behöver inte bekymra sig för bostadsbubbla)
– kronan sänks vilket gynnar exportföretagen
– skapar jobb genom att det gynnar både nyföretagande och exportföretag
– fler i jobb ökar statens intäkter
– på lång sikt så ökar tillväxten

Det finns även nackdelar:
– höjer man amorteringskraven för mycket så kan priserna på bostäder gå ner och skapa ekonomisk kris.
– man sänker kortsiktigt tillväxten

Så en litet amorteringskrav kan både skapa jobb och förhindra bostadsbubblor och att banker går omkull samt ger mer intäkter till staten. Vad finns det inte att gilla ? Det hela handlar om att införa amorteringskrav på den nivå som faktisk bostadsmarknaden kan klara av utan att då skapa en stor nergång. Men med en bostadsrättsmarknad som ökar i pris med 11% per år så finns det marginaler att tillgå. Speciellt då amorteringskrav kompenseras av sänkta räntor.

Penningpolitik och finanspolitik hör ihop. För att kunna driva en effektiv penningpolitik behövs en fungerande finanspolitik. När inte en fungerande finanspolitik finns så har penningpolitiken bara ett sak att göra – försöka kompensera för den bristande finanspolitiken – även om penningpolitiken är ett trubbigt vapen för att göra detta.

Så problemet för Peter Wolodarski är frågan som han inte ställer; om det finns så många fördelar med att införa amorteringskrav – varför inför inte riksdagen det ? Varför inför inte finansminister Anders Borg det ? Varför agerar inte finansministern och gör det som så många anser behöver göras ? Riksbankschefen Stefan Ingves är inte ensam att kräva en amorteringskultur. Det är det många andra som gör.

Tills dess politikerna i riksdagen tar sitt förnuft tillfånga och för en fungerande finanspolitik så tvingas penningpolitiken kompensera för regeringens inaktivitet – för det är det uppdrag som riksdagen givit riksbanken. Riksbanken är sveriges sista livlina då politikerna gör fel.

PS Piratpartiet vill ha amorteringskrav.


Comments are closed.