Hemlig politik för hemlig polis

När man tar fram politiken för den hemliga polisen så görs det i hemliga rum där endast de som är för agendan att utvidga polisens befogenheter får närvara. T.e.x i den svenska övervakningen av FRA så finns organisationen SIUN och där får bara Socialdemokrater, Moderater och Folkpartiet vara med. Alla partier som är kritiska är noggrant uteslutna från att deltaga.

Nyligen beslöt man inom EU gällande cyberbrottskonventionen där även där besluten hölls långt borta från alla kritiker. Amelia Andersdotter(PP) fick inte deltaga på förhandlingarna. Hon är väldigt kritisk mot hur slutförslaget blev:

Det är illa nog att telekombolag tvingas agera angivare mot sina kunder i Sverige. Det som händer i veckan i Strasbourg är dock värre. Det innebär att rumänsk, amerikansk eller tysk polis kan kräva av en svensk operatör att få listor på vem som ringt vem, vilka som haft kontakt med en viss person, eller annan privat information. När konventionen skrivs om gör man den alltså inte mer demokratisk och tryggare för medborgarna, utan sämre.

via ”Övervakning görs upp i slutna rum” – DN.SE.

Datalagringsdirektivet var när det togs fram bara något som skulle kunna användas för grova brott som mord och terrorism. Idag kan polisenmyndighet få ut data i förebyggande brottsbekämpning dvs utan att ens någon direkt misstanke om brott föreligger. Dessa data skall nu via cyberbrottskonventionen även kunna begäras ut av andra, utländska poliser.

Alla dessa löften om att man som svensk skall vara säker genom att det från början krävdes domstolsbeslut och misstanke om grova brott för att få ut data är helt bortblåsta. I uppgörelse efter uppgörelse har dessa säkerhetsspärrar som lovades stoppa att data spreds hur som helst borta förhandlas bort sakta men säkert utan att folket har varit medvetna om dess betydelse. Idag kan data fås ut lite hipp som happ. All vår privata kontakter och kommunikationer ligger vidöppna att vridas på och kontrolleras för att kunna hitta det minst misstänkt att kunna användas.

Skälet till att man införde krav på mänskliga rättigheter var för att förhindra missbruk av statlig makt och garantera medborgarnas rättigheter. Målet för lagstiftningen var att lagar skulle garantera medborgarna sina rättigheter och skydda dem mot korrupta makthavare. Idag skrivs lagarna för att skydda makthavarna mot de personer som vill avslöja korruptionen och påverka samhället i en mera demokratisk inriktning. Idag skrivs lagarna för att skydda företagen mot medborgarnas krav på att få mänskliga rättigheter i sin interaktion med företagen. Idag skrivs lagarna inte för medborgarnas bästa utan för makthavarnas bästa. Så att de kan övervaka de misshagliga pss som diktaturer gör.


Comments are closed.