Isländskt förslag till statligt utlåningstak

Betalmedel skapas i ett land då lån sker. Det kan vara alltifrån att ett företag levererar varor på 30 dagars betalning till ett annat företag till att någon går till banken och tar ett lån. Det sker även när en fader lånar sin son 1000 kr för att köpa någonting eller när någon köper en TV på avbetalning och butiken säljer skulden vidare till ett factoringföretag. Mängden betalmedel i samhället ökar då.

Sverige riksbank styr idag hur stor penningmängden är i Sverige. Riksbanken ställer krav på banker och andra finansbolag i hur de lånar ut pengar för att styra tillgången men främst styr man efterfrågan. Genom att ändra styrräntan påverkas efterfrågan då det påverkar hur mycket företag och privatpersoner har råd att låna.

Är räntan för låg och det skapas för mycket lån blir det för mycket investeringar i olönsamma projekt. Då kan man få en situation som i Grekland där man överbelånar och satsar pengarna på projekt som inte är lönsamma och vilket kan leda till statsbankrupt i värsta fall.

Är räntan för hög så finns för lite pengar i omlopp (austerity). Det skapar stagnation vilket leder till en period av låg tillväxt och lågt jobbskapande. Man hamnar i en situation där nya företag får svårt att bildas och växa då de inte får krediter. Det hämmar innovationen och skapar ett konservativt långsamt växande samhälle som inte kan utnyttja den nya teknik som forskas fram då pengar för att utveckla företagen som driver utvecklingen framåt inte finns tillgänglig.

Hamnar man först i kris och väljer austerity (som detta kallas när man har för lite pengar i omlopp) så får man en lång och besvärlig kris (vilket är vad t.ex. grekland råkat ut för idag). Detta är vad som hände efter börschkraschen på 1920-talet. I Europa så löstes den krisen först egentligen då andra världskriget fick länderna att ställa om sina industrier till en krigsindustri. En krigsindustriekonomi är normal väldigt effektiva då medborgarna satsar väldigt lite på nöjen. Allt går ut på att vinna kriget.

I USA löste man det genom Keynesinspirerande New Deal. Staten lånade och gav de arbetslösa jobb att bygga infrastruktur för framtiden. När så andra världskriget tog slut hade man den infrastruktur som företagen behövde för att då expandera och ledda till en lång tid av bra ekonomisk tillväxt som gjorde USA till världens stormakt.

Man har länge då försökt stoppa bankernas överutlåning. Men tittar man på senaste finanskrisen så är den många som anser att en starkt bidragande orsak berodde på att man tog bort de begränsningar i bankernas regler som infördes efter börskraschen 1929 i USA (Glass Steagall-act) och man gav bankerna friare tyglar. (Piratpartiet vill inför dessa typer av regler i Sverige för att förhindra framtida krascher. )

Målen för penningpolitiken och finanspolitiken är att försöka skapa rimliga krav på bankerna. Krav så de kan klara av sina uppgifter att vara smörjmedelet som ser till att betalmedel finns där de behövs bäst. Att bankerna skapar bäst nytta genom att då låna ut till de kunder som visar på bästa möjligheten att förvalta dem. För det är svårt för en riksbank att veta vilka kunder man skall säga ja till och vilka man skall säga nej till utan den mera ingående kunskapen om kunden som banken har.

Trots det finns det de som vill införa en sådan sorts lösning där riksbanken hårt bestämmer utlåningstaket:

På Island, som i andra moderna marknadsekonomier, kontrollerar centralbanken skapandet av mynt och sedlar. Men affärsbankerna kan skapa pengar när de erbjuder lån. Centralbanken kan sedan påverka penningmängden med sina verktyg, bland annat räntan. Sigurjonssons rapport föreslår alltså att den isländska centralbanken, ägd av staten, blir ensam skapare av pengar i landet.

via Radikal isländsk plan fråntar bankerna makten över pengarna – Veckans Affärer.

Enligt kommunisterna så skall man förstatliga bankerna. Detta förslag förstatligar ”bara” utlåningen. Det kommer då finnas tre scenarier:

  1. Det kommer fungera Liten chans – riksbanken kommer ha dålig koll på hela ekonomin och kommer skapa för lite eller för mycket betalmedel.
  2. Det skapas för lite betalmedel Landet får för långsam tillväxt och företagen klagar på att de stoppas att låna och inte kan skapa jobb. Lösningen som kommer skapas pga detta är då:

    a) Det skapas ett parallellt lånesystem i någon utländsk valuta
    b) Det skapas ett parallellt lånesystem indirekt i islands valuta.

    Ett exempel på ett parallelt system idag är Bitcoins. Bitcoins har blivit betalmedlet främst för brottslingar som då vill undfly den kontroll som staterna idag har över bankväsendets betalningar.

  3. Det skapas för mycket betalmedel Det skapar inflation och lågkonjunktur och man får samma problem som tidigare kriser. (mycket troligt).

Det faktum att Island haft otaliga bankkriser och att alla kommit från överutlåning som riksbanken inte stoppat, så är risken stor att centralbanken kommer göra samma misstag igen. Problemet är att med de stoppmedel som centralbanken(islands riksbank) har idag så kan den stoppa överutlåning genom att använda sina styrmedel för att bestämma hur mycket som lånas ut i landet. Men dessa har inte utnyttjas. Man har varit för rädd att använda sin makt för att stoppa överutlåning.

Centralbanken har vid tidigare finanskriser varit inför samma situation. Man har haft möjlighet att stoppa bankernas utlåning men har inte gjort det och låtit situationen gå överstyr. Delvis så var det i senaste krisen kriminella element som påverkade men även där så måste island se till att man har de rätta finansiella övervakningen för att säkerställa att dessa element inte får bestämma över bankerna och att man har tillräcklig kontroll av bankerna verksamhet att de inte överutlånar.

Det faktum att då centralbanken skapar pengarna själv eller låter bankerna bestämma utlåningstakten förändrar inget. Har den tidigare varit nöjd med den stora ökningen av betalmedlen så kommer den förmodligen göra om samma misstag igen och låta de växa för fort.

Det finns i varje riksbanks arsenal en mängd instrument för att påverka bankernas utlåning redan idag. Ett sätt är vilka krav man har på bankerna gällande de egna kapitalet så att de har tillräckligt risk för sin utlåning. Ett annat är via styrräntorna förändra räntenivåerna i landet och stoppa att överhettning sker.

Så det gör egentligen detsamma vilka styrmedel som finns för att begränsa mängden betalmedel – det krävs att man har en riksbank som törs använda dem för att stoppa att överutlåning sker. Det krävs ochså att en del av dessa är automatiska så de fungerar som en sorts broms för att förhindra för stor utlåning. Automatiska bromsar har fördelen att de då inte kräver en aktiv handlings av någon – en handlings om då kan kritiseras. Riksbanker befolkas vanligen av banktjänstemän som inte vågar ta de krafttag som behövs för att stoppa överutlåningen. Det behövs därför automatiska bromsar på utlåningen som automatisk slår till och skapar begränsning i utlåningstakten om den går för fort.

Typexempel på bromsar för att förhindra överutlåning är då t.ex. amorteringskrav. Det gör att man ställer högre krav på att den som lånar att betalar tillbaka sitt lån. Det kräver att man får mer betalmedel in än förutan amorteringskrav.

Amorteringskrav är åtstramande och sätter även då en begränsning i hur mycket man klarar av att låna. Samt ser även till att då lånen samlade återbetalningstid i samhället inte är större än de som amorteringskraven sker. I Sverige är t.ex. återbetalningstiden längre än vad folk lever. Skall man ta lån bör nog man ha ett system där man kan betala tillbaka dem då man inte längre är anställd och får lön.

I Sverige sker t.ex. en kraftig ökning av utlåningen till privatpersoner och en stor andel är bostadslån. De investerar dem sedan i bostadsrätter eller aktier – som både idag befinner sig i bubbelvarning. Många anser dem vara övervärderade. Samtidigt som företagen klagar på att de inte får några lån.

Felallokering av resuser skulle jag vilja säga. Jag skulle vilja se följande åtgärder:

  1. Inför raka amorteringskrav (säg först 1% och höj till 2% när vi nått en stabil högkonjunktur) och dra in pengarna från de som överbelånar sina bostadsrätter och satsar pengarna på spekulation i aktier.
  2. Kräv av finansinspektionen att de ser över bankernas utlåning till företagen så de är rimliga.
  3. Kräv av bankerna att företagen kan få lån som gör att de kan expandera och skapa jobb.
  4. Kräv mindre risk för bankernas utlåning genom att då kräva högre kapitalkrav på bankerna så de har rimliga risknivåer för sin utlåning
  5. Skilj på affärsbanker och sparbanker så sparbanker inte får utsätta spararnas pengar för spekulation (motsvarande Glass Steagall-act)

Amorteringskrav och rimligare riskbedömning av utlåningen är två enkla automatiska bromsregler som skapar lägre risknivå för överutlåning utan att då någon person behöver ta beslut i frågan. Genom att från början sätta rimliga nivåer som då måste följas så kan man skapa ett mycket säkrare banksystem.

Det lösningförslag som utmålas på Island är ett förslag där tjänstemän måste ta ansvar och beslut om hur mycket mer pengar som skall skapas i samhället. Risken finns att tjänstemännen kommer inte våga säga nej och kommer att skapa en överutlåning igen. Med mina lösningsförslag med automatisk bromsas så slipper man sådana problem. Skapa ett system med rimliga villkor och låt sedan marknaden sköta utlåningen är mitt förslag.


FI skärper lånekrav

Finansinspektionens Stabiliseringsråd har haft möte idag och har då kommit med krav på amorteringar. Dock är de rätt enkla och ligger på ungefär samma nivå som då Bankföreningen kom med nyligen.

Först ska lånen amorteras med minst 2 procent varje år ner till 70 procents belåningsgrad. Efter det ska minst 1 procent amorteras årligen ner till 50 procents belåningsgrad.

via FI skärper lånekrav – Nyheter | SVT.se.

Man vågar inte att kräva att alla amorterar utan låter folk som har 50% belåning ha lån utan amortering. Det finns en stor rädsla att amorteringskrav skall leda till att folk minskar sin konsumtion och därmed skapar en sämre ekonomin.

Genom att kraven skall gälla först från och med nästa år så skapar det en situation där folk kommer rusa för att hinna köpa nya bostäder innan årsskiftet får att då inte tvingas till dessa regler. Förmodligen innebär det att då bostadspriserna fortsätter att gå upp kraftigt – i alla fall fram till årsskiftet.

Nej om jag hade bestämt så hade jag krävt 1% amortering för alla lån även för de som är belånande bara till 50%. Just nu så har man regler som bara gynnar bankerna. Regler som bara är till för att förhindra att banker går omkull och verkar inte bry sig om att bostadsmarknaden går upp till bubbelnivåer och att alla dessa lån skapar ett samhälle där riksbanken får svårt att höja räntorna utan att de då verkar negativt på tillväxten genom högre räntenivåer för alla bostadsägare.

PS Ingves håller med och anser att amorteringskraven räcker inte.


Regeringen vill lägga ner Västerås och Örebro ?

Regerings presenterade sitt informationsmaterial om plan för tillväxt i Sverige med infrastruktur och byggandet av bostäder. I planen finns större städer i Sverige som Västerås bara med en gång och Örebro nämns inte alls trots att de är bland de 10 största städerna i Sverige.

Skälet till det är för att satsningen gäller främst bara de tre storstäderna och hoppar över mindre städer som Västerås. Tittar man på Västerås med omnejd så bor det ju bara 422 tusen invånare här. Vem bryr sig om en sådan liten håla ?

Bilden visar på hur järnvägen skall gå i framtiden. Den bit som då blir höghastighetsbanor. Förr gick järnvägen i en triangel mellan Stockholm-Göteborg-Malmö. Men numera så blir det ett Y.

bild över järnvägen från stockholm till jönköping och vidare till malmö och göteborg

Där i bilden – helt isolerad – är enda stället i texten där Västerås omnämns – annars är det tyst om Västerås för oss som är bor här. Nej det verkar som regeringen med vilja har valt att slopa dessa svenska större städer och satsat på de tre storstäder som redan finns. Västerås och Örebro kommer man låta vara för sig själva.

Kanske dags att bilda en storregion för Västerås, Örebro och Eskilstuna så vi kan fixa jobben, kommunikationerna och näringslivet själva ?


Långa bostadsköer problem för näringslivet

Säg att du som arbetsgivare har hittat just den person du vill anställa. Nu råkar hen bo på annan ort. Men det borde väl inte vara ett problem ?

Tyvärr är det så nästan oavsett var man har sitt företag. I Sverige så finns det på många orter bostadsbrist, vilket leder till att det är svårt att få någon flytta till orten och börja jobba direkt.

I Halland är kötiderna speciellt långa:

Halland är ett av de län där man måste vänta längst på ett hyreskontrakt, den genomsnittliga kötiden för en etta hos de allmännyttiga bostadsbolagen är fyra år och sju månader.

via Långa bostadsköer runt om i landet – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio.

Här i Västmanland är kötiderna 3 år och i riket som helhet 2 år för att kunna flytta till en vanlig etta. Så det finns områden där det är bättre. Men i ett större samanhang är detta ett stort nationellt problem. Det betyder att folk kan inte flytta till nya jobb. Arbetsgivare kan då tvingas ta någon lite sämre från den egna orten i stället bara för att kunna få tag i någon. Personer boende på fel ort kan inte få jobb trots att de är kvalificerade. Detta om de råkar bo på en ort där just deras kunskaper inte eftersökts.

Just nu jobbar jag för att få resten av Piratpartiet att inse att detta är en viktig fråga för partiet men även för våra väljare. Då mitt län och stad tillhör de mest drabbade så är det en fråga som står mig nära och en fråga som måste lösas för att då skapa bättre näringslivsklimat i Västerås, Västmanland och hela Sverige.


Posted in bostäder, näringsliv | Kommentarer inaktiverade för Långa bostadsköer problem för näringslivet

Näringslivet drabbas av bostadsbristen i Västerås

Bostadsbristen i västerås är hämmande på jobbutvecklingen. Folk som får jobb kan knappt ta dem för de har ingenstans att bo medan de arbetar i Västerås. Ofta kan då de då tvingas sökas sig till en av kranskommunerna och då tvingas pendla till Västerås varje dag.

Tog tidare upp det med en debattartikeln i VLT där jag propagerade för kraftigt ökande bostadsbyggande i västerås. Med de rödgrönas nuvarande mål att bygga 200 hyrselägenheter per ås så kommer det tyvärr ta 3 år att bara bygga bort de närmare 600 hemlösa som idag söker hyreslägenhet. Tyvärr uppfyller de oftast inte de krav som ställs på nya hyreslägenheter så chansen är tyvärr stor att de inte kommer få några av de nyproducerade hyreslägenheterna.

Till och med SVT har nu uppmärksammat bostadsbristens påverkan på näringslivet:

Vad händer med de som inte får tag i boende i stan?

– Antingen så väljer de att bo i kranskommunerna, exempelvis Surahammar, Virsbo eller Ramnäs, säger Björn Nordén.

via Näringslivet drabbas av bostadsbristen – Nyheter | SVT.se.

Tyvärr driver de rödgröna, som bestämmer i Västerås, en politik som varken är gynnsam för näringslivet eller för de socialt utslagna.


Svensk ekonomi är en bubbla

Börsen är ett tecken på hur mycket pengar det finns i samhället men även ett tecken på hur det skall gå för sveriges framtida ekonomi. Börsen borde följa hur bolagens vinster ökar – men så är inte fallet idag. Börsen ökar i värde och bolagens vinster minskar.

Sverige har idag deflation då inflationsnivån är negativ och ligger på -0.2% samtidigt har vi en tillväxt 2013 på endast 1.0% och den var endast 0.9% 2012.
Under nuvarande mandatperioder så har industriproduktionen sjunkit till 95.7% av 2010 års industriproduktion en nedgång med 4.3%-enheter. http://www.svt.se/nyheter/sverige/mats-knutson-budgeten-var-ett-luftslottStällt inför minskat antal jobb inom industrin så har regeringen främst satsat på McJobb i stället för riktiga jobb. Kortsiktigt fungerar det – men när det inte längre finns några närande jobb kvar, så kommer även efterfrågan på tärande servicejobb att minska.

Alla siffror visar på att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Trots det påstår många prognosmakare att den svenska ekonomin kommer växa kraftigt de närmsta två åren. De trodde på rejäl tillväxt redan 2011 men – men vi har fortfarande lågkonjunktur med låg tillväxtäven 2011 och 2012 och de har tvingas backa mer än en gång och liknats vid ett luftslott.

Trots det ökade bostäderna i pris med 13.4% i Stockholm på rullande 12 månaders och börsen gick upp 23.2% under 2013. Hur kan bostäder och börs gå upp samtidigt som ekonomin befinner sig i en lågkonjunktur ?

Verkligheten är snarare att vi i Sverige idag verkar befinna oss i en situation som påminner mycket om den japanska sjukan. Kapitalinvesteringarna går upp men tillväxten är trots det liten och industriproduktionen minskar. Vi lever på lånade pengar och har för mycket kapital som då investeras i varor som blåses upp likt bubblor i stället för att investeras i rätt saker.

I en lågkonjunktur så bör man investera i att bygga upp landet inför kommande högkonjunktur. Satsa på att bygga nya järnvägar och vägar och annan eftersatt infrastruktur. T.ex. satsa på att bygga nya bostäder för att då hindra överprissättning på bostäderna.

Men i stället gör man tvärt om. Järnvägen får massiv kritik för att den inte underhålls med urspårade tåg som följd och bostadsbyggandet är långt under våra behov med bostadsbrist som följd.

Just nu sker en mängd felprioriteringar i svensk ekonomi. Kortsiktigt så kanske vi kan klara oss med det – men långsiktigt så leder det till stagnation för Sverige. En mycket stor del av Sverige ekonomi kommer från bankernas vinster – vinster som består i att skyffla pengar runt från olika aktörer men som inte genererar tillväxt i nya maskiner till industrin eller förbättrad levnadsstandard för folk. I stället betalar vanligt folk mer och mer för samma gamla bostäder och mer och mer för samma gamla aktier.

Kan du säga bubbla ? Detta kan inte fortsätta ty ingen väg leder till himlen. Investerare riskerar rejäl baksmälla.

Vad är orsaken ? Dels så befinner sig vi oss i ett supervalår och regeringen vill vinna valet genom att då påstå att ekonomin är bättre än den egentligen är. De måste då fortsätta få folk att tro de är rika genom att blåsa upp bubblorna så folk upplever att de är rika utan att inse att vad som gör dem rika är en bubbla.

Bubblor spricker. Bubblor gör ont. Alliansregeringen gör svenska folket en stor björntjänst och hoppas på att på något magiskt sätt de skall räddas av en start internationella konjunkturuppgång. Det blev ingen stark konjunkturuppgång 2012 och det blev ingen stark konjunkturuppgång 2013. Så det verkar fortfarande vara långt borta. Under tiden blir våra järnvägar sämre och bubblorna i bostäder och på börsen blåses upp.

Detta kan bli dyrt för Sverige.

Anders S Lindbäck
Riksdagskandidat för Piratpartiet i valet 2014


Utbudet av bostäder minskar i Västmanland och resten av Sverige

Utbudet på småhus minskar:

Vad gäller småhus finns den största minskningen av utbudet i  Västmanlands län med 22 procent. Kronobergs län visar på en ökning med 6 procent, men annars pekar i stort sett alla siffror nedåt.

via Utbudet av bostäder minskar – DN.SE.

Utbudet i Sverige på bostäder har sjunkit med 12.9%/8.6% för småhus/lägenheter. Artikeln gör gällande att det då kan bero på att bostäderna fortare säljs och därför minskar antalet som ligger ute till försäljning.

Samtidigt stiger priserna enligt Valueguard. Priserna på bostadsrättslägenheter har i Stockholm stigit med 13.4% på ett år. Man kan jämföra det med att inflationen för februari ligger på -0.2% på årsbasis.

Allt tyder på att detta kommer då innebär en fortsatt stark uppgång för bostadsmarknaden. Folk som säljer kommer känna sig rika och de som köper betalar knappt någon ränta så de känner inte av kostnaden för den bostad de köpt.

Klassiskt scenario för en husbubbla.