Det intressanta med krisen i euron är att krisländerna stödjer i praktiken sig själva. En krona av tre i stabiliseringsfonden kommer från krisande länder.

En stabiliseringsfond på 440 miljarder euro skulle rädda euron. Så därför bildades stabiliseringsfonder EFSF ( European Financial Stability Facility ) Från början var det bara 440 miljarder i fonden men redan hösten 2011 blev de tvingade att i praktiken dubbla summan för att klara av alla stöd de redan gett grekland, irland och portugal. Fonden har idag garantier på 790 miljarder euro.

Varifrån kommer EFSF kapital ?

För garantierna till EFSF står Tyskland för största delen med 27.0% och Frankrike är näst störst med 20.3%. Men det verkligen intressanta är att de länder som har ekonomiska problem är med och står för garantierna t.ex. Grekland 2.8%, Irland 1.5%, Portugal 2.5%, Italien 17.9% och Spanien 11.9%. Totalt står de mest kända krisländerna för lite över 35% av stödet till fonden.

En krona av tre i stabiliseringsfonden kommer från krisande länder. Därför är idag EFSF egentligen 726 miljarder då de länder som fått stöd inte utvidgade betalansvar räknas med då de inte kommer kunna betala om det verkligen krisar. Dock räknar man med garantierna från potentiella kommande krisländer som Italien och spanien – garantier som om de krisar förmodligen inte är mycket värda.

EFSF har inte fått alla pengarna direkt insatta på ett konto. Utan det hela är bara garantier från euro-länderna. Själva pengarna kommer via lån på obligationsmarknaden mot de garantier som euroländerna givit EFSF. Så frågan är vad som händer om både Spanien och Italien får problem och inte kan klara av sina garantier ? Det är ett korthus och kan bli väldigt farligt om det skulle bli verklighet om någon av de understa korten i korthuset faller – överlever då korthuset ?

Som tur var så verkar Portugal vara på rätt väg. Så det finns ljusglimtar i mörkret. Stöden är alltså inte direkt utbetalda de heller utan är avsatta som stödgarantier som betalas ut i takt med att landets ekonomi förbättras. Så allting som lovats bort har inte behövts lånats upp på finansmarknaden ännu. I stället är de gjorde så att lånen från EFSF ersätter de gamla obligationslån de stödländerna haft. Stödländerna har så dålig ekonomi att ingen vill ge dem nya lån utan att de får mycket höga räntor för besväret. I praktiken ett lånestopp då länderna inte klarar av att betala så höga räntor.

EFSFs lån med låg ränta är egentligen samma sak som att ge bort pengar motsvarade mellanskillnaden mellan den ränta man ger dem och den ränta man kunnat få om man tvingat länderna till att låna på öppna marknaden. Så det är egentligen detsamma som ett bidrag ( eller transferering ) från de rika länderna till stödländerna.

Hur mycket finns kvar efter alla utryckningar ?

Irland fick stöd på 85 miljarder euro varav EFSF andel är 18 miljarder euro. För Portugal är stödet på 85 miljarder euro med 26 miljarder från EFSF. Andra stödomgången till Grekland gjorde att EFSF andel ökade till 164 miljarder. Till det kom första lånet till spanien på 100 miljarder. Totalt har idag alltså 18 + 26 + 164 + 100 = 308 miljarder av krisfonden avsatta till krisländerna. Även Malta fick stöd men det var inte mycket. Kvar borde det finnas ungefär halva fonden eller någonstans omkring 400 miljarder euro.

Mer stöd behövs

Just nu sitter de 3 vise männen – representanter från IMF, EFSF och ECB och samtalar med Grekland om ett tredje lån till landet. Det viskas om att man skall skriva ner lånen till Grekland med 30% för att Grekland skall ha chans att ta sig ur krisen.

Nu kommer Spanien och det talas om att landet behöver 300 miljarder till. Många av spaniens regioner behöver stöd och landet får förmodligen mycket svårt att klara av det själv.

Euroland befinner oss i en situation där mer än hela EFSF fondens hela kapital snart kanske är garanterat till krisande länder. En tredjedel av dessa garantier från länder som i sig själva behöver lånen. Vi får hoppas att garantierna räcker för i slutändan så kommer euroland få svårt att kunna betala ut alla summorna om det skulle behövas. Detta är det stora problemet med att om det börjar krisa så kan följdverkningarn bli så stora att hela systemet kollapsar.

Eurons stabiliseringsfond är kanske snart är tömd och det enda som återstår i skattkistan är dammet i hörnorna. Men förhoppningen från europolitikerna är att detta inte sker innan årsskiftet. För 2013 kommer nya stabiliseringsmekanismen ESM att börja gälla och då kan man få kapital därifrån för att hålla länderna på fötterna för att bryta den onda cirkeln.

Kommer Grekland kastas ut för att tvinga andra länderna att sköta sig ?

Samtidigt har vi att många ledande tyska politiker uttalar sitt starka stöd för att grekland skall tvingas lämna euron. Återverkningarna när grekland lämnar euron på bl.a. tyska och italienska banker kommer vara problematiskt för de länderna. Men förhoppningsvis klarar de sig. Men för Italien så kan det vara knuffen som leder till att även Italien måste begära stöd från EFSF.

Det är därför inte alls konstigt att majoriteten av tyskar idag tycker att tyskland skall lämna euron för landet klarar sig bättre utan euron. Ett alternativ kan faktiskt bli att Tyskland lämnar euron. Euron blir en skvalpvaluta för södra europa som kraftigt sjunker i värde när Finland, Nederländerna och Frankrike etc i snabb takt därefter lämnar euron de med.
̈́
Vad händer med euron ?

Men än så länge så är vi inte där – resultatet av förhandlingarna med Grekland bli väldigt avgörande för eurons framtida öde. Men även om de får framgång där så lurar Spanien (och kanske även Italien ) i häcken med behov av stora framtida stöd. Räkna med att EU kommer få leva med efterdyningarna av krisen minst hela detta årtionde och kanske stor del av nästa med.

PS För övrigt vill jag påpeka att Piratpartiets patent och upphovsrätt samt satsning på fri och öppen programvara skulle öka tillväxten i hela euro-området och kan hjälpa till att stoppa euro-krisen. En kraftigt högre tillväxt är enda räddningen för euron.