Tog tidigare upp ett exempel där Cecilia Malmström använde sig av den stor lögnen för att försöka lura det svenska folket. Nu kommer ännu ett exempel på hur man använder sig av blåplanen för totalitära regimer för att påverka det svenska folket – men denna gången är det inte alliansen utan från socialdemkraterna som använder sig av en kombination av den stora lögnen och erkänn aldrig ett fel.

Det är knappast någon som inte mins den förödmjukelse som Mona Sahlin fick utstå av det egna partiet då hon presenterade en två-partiets uppgörelse med Miljöpartiet och utelämnade Socialdemokraternas gamla stödparti Vänsterpartiet. Vi mins alla hur hon fick krypa till korset och tvingades ta med Vänsterpartiet i förhandlingarna.

Felen som Mona Sahlin då gjorde var många t.ex,
1. Hon överraskade många
2. Hon missade att förankra beslutet i partiet.
3. Hon hade inte förutseende nog att inse de negativa bakåtvolt resten av partiet skulle göra över att utelämna V från uppgörelsen.

Alla dessa misstag visade på en sak – Mona Sahlin var inte redo att axla posten som statsminister. Hon hade inte vad som krävs av svenska folket för att styra Sverige för kan hon inte styra sitt parti – hur skall hon då klara av att styra Sverige ?

Det avspeglar sig även i de opinionsundersökningar som idag visar att svenska folket inte har stort förtroende för Mona Sahlin. Hennes förtroende är lägre än sitt partis opinionsläge – vilket i sin tur är länre än vad partiet fick i senaste valet och det var då ett mycket dåligt val för socialdemokratin. Allt det talar för att hon blir långvarig på sin post. Förlorar Socialdemokraterna valet den 19 september så har jag mycket svårt att se att hon sitter kvar som partiledare i valet 2014.

Nu kommer en ny bok som lanserar en ny teori varför dessa händelser skedde – en bok som då använder sig av erkänn aldrig ett fel och den stora lögnen för att försöka sprida en annan bild över händelserna gällande uppgörelsen med Mp och senare V.
Målet för boken är tydligen att försöka få det till att det var en lyckad strategi som låg bakom allt det som hände som ledde upp till uppgörelsen med V inför valet 2010.

Boken försöker säga att det var en triumf att Mona Sahlin lyckades få vänstern till förhandlingsbordet och ge upp så många av sina åsikter bara för att få rätten att sitta med i en socialdemokratisk regering. Tyvärr tror jag inte på teorin för alla vet att V länge känt sig utanför, länge velat komma in i kylan och bli erbjuden en ministerpost i en socialdemokratisk regering.

Hade Mona Sahlin haft för avsikt och tvinga V till bordet och få dem att lägga sig platt hade det räckt att läcka uppgörelsen till pressen. De tidningsskriverierna som kommit av en läcka hade förmodligen räckt för att tvinga V till förhandlingsbordet. Då hade S lett av Mona Sahlin kunnat presentera ett triumvirat på en gång i stället för att som det blev nu – se ut som S backade eller snarare se ut som Mona Sahlin blev tvingad av sitt parti att backa. Då hade Mona Sahlin sluppit att sitta och presentera pakten med Mp som strategin inför valet 2010 ena dagen och så en tag senare presentera en där V ingår.

Skulle verkligen det vara en strategi från Mona Sahlin som boken påstår så var det i sanningen en dålig plan som offrade hela Monas Sahlins redan bräckliga förtroendekapital pga toblerone-affären för att få in Vänsterpartiet utan att behöva vika sig för vänsterns åsikter. En bättre plan hade inneburit att hon sluppit vända kappen efter vinden och hade gett henne ett mera statsmanna-kapital i stället för att förbruka det lilla hon hade.

Nej, sanningen är nog att bokens uppgifter inte stämmer, för om det var en plan, så var det en dålig plan och Mona Sahlin förtjänar de det dåliga förtroende bland väljarna hon har idag. Så oavsett om boken stämmer eller inte så sköttes hela affären på ett dåligt sätt. Det var ingen triumf det var ett misslyckande. I min uppfattning är boken en efterhandskonstruktion i ett försök att återupprätta Mona Sahlins ära och det är mycket möjligt att det kan lura någon.

Det som boken är – är ett fint exempel på hur politiska partiet i dagens Sverige har använt ritningarna för de totalitära regimens sätt att tänka trots att vi lever i en demokrat[*]. Frågan är dock hur väl de fungerar – men sanningen är nog tyvärr att de fungerar så länge som tredje statsmakten inte ställer politikerna till svars och så länge som folket är lätta att manipulera.

Konstigt nog verkar ingen i Netroots ha hittat artikeln ännu och bloggat om den – men det kommer väl.

[*] Ja vi lever i en demokrati även om många upplever dagens samhälle som en bräcklig diktatur där man efter flygplanskaparna som flög in i tornen har fått en västvärld där de demokratiska spelreglerna urholkas för att stoppa en ogripbar påstådd farlig fiende.