Isländskt förslag till statligt utlåningstak

Betalmedel skapas i ett land då lån sker. Det kan vara alltifrån att ett företag levererar varor på 30 dagars betalning till ett annat företag till att någon går till banken och tar ett lån. Det sker även när en fader lånar sin son 1000 kr för att köpa någonting eller när någon köper en TV på avbetalning och butiken säljer skulden vidare till ett factoringföretag. Mängden betalmedel i samhället ökar då.

Sverige riksbank styr idag hur stor penningmängden är i Sverige. Riksbanken ställer krav på banker och andra finansbolag i hur de lånar ut pengar för att styra tillgången men främst styr man efterfrågan. Genom att ändra styrräntan påverkas efterfrågan då det påverkar hur mycket företag och privatpersoner har råd att låna.

Är räntan för låg och det skapas för mycket lån blir det för mycket investeringar i olönsamma projekt. Då kan man få en situation som i Grekland där man överbelånar och satsar pengarna på projekt som inte är lönsamma och vilket kan leda till statsbankrupt i värsta fall.

Är räntan för hög så finns för lite pengar i omlopp (austerity). Det skapar stagnation vilket leder till en period av låg tillväxt och lågt jobbskapande. Man hamnar i en situation där nya företag får svårt att bildas och växa då de inte får krediter. Det hämmar innovationen och skapar ett konservativt långsamt växande samhälle som inte kan utnyttja den nya teknik som forskas fram då pengar för att utveckla företagen som driver utvecklingen framåt inte finns tillgänglig.

Hamnar man först i kris och väljer austerity (som detta kallas när man har för lite pengar i omlopp) så får man en lång och besvärlig kris (vilket är vad t.ex. grekland råkat ut för idag). Detta är vad som hände efter börschkraschen på 1920-talet. I Europa så löstes den krisen först egentligen då andra världskriget fick länderna att ställa om sina industrier till en krigsindustri. En krigsindustriekonomi är normal väldigt effektiva då medborgarna satsar väldigt lite på nöjen. Allt går ut på att vinna kriget.

I USA löste man det genom Keynesinspirerande New Deal. Staten lånade och gav de arbetslösa jobb att bygga infrastruktur för framtiden. När så andra världskriget tog slut hade man den infrastruktur som företagen behövde för att då expandera och ledda till en lång tid av bra ekonomisk tillväxt som gjorde USA till världens stormakt.

Man har länge då försökt stoppa bankernas överutlåning. Men tittar man på senaste finanskrisen så är den många som anser att en starkt bidragande orsak berodde på att man tog bort de begränsningar i bankernas regler som infördes efter börskraschen 1929 i USA (Glass Steagall-act) och man gav bankerna friare tyglar. (Piratpartiet vill inför dessa typer av regler i Sverige för att förhindra framtida krascher. )

Målen för penningpolitiken och finanspolitiken är att försöka skapa rimliga krav på bankerna. Krav så de kan klara av sina uppgifter att vara smörjmedelet som ser till att betalmedel finns där de behövs bäst. Att bankerna skapar bäst nytta genom att då låna ut till de kunder som visar på bästa möjligheten att förvalta dem. För det är svårt för en riksbank att veta vilka kunder man skall säga ja till och vilka man skall säga nej till utan den mera ingående kunskapen om kunden som banken har.

Trots det finns det de som vill införa en sådan sorts lösning där riksbanken hårt bestämmer utlåningstaket:

På Island, som i andra moderna marknadsekonomier, kontrollerar centralbanken skapandet av mynt och sedlar. Men affärsbankerna kan skapa pengar när de erbjuder lån. Centralbanken kan sedan påverka penningmängden med sina verktyg, bland annat räntan. Sigurjonssons rapport föreslår alltså att den isländska centralbanken, ägd av staten, blir ensam skapare av pengar i landet.

via Radikal isländsk plan fråntar bankerna makten över pengarna – Veckans Affärer.

Enligt kommunisterna så skall man förstatliga bankerna. Detta förslag förstatligar ”bara” utlåningen. Det kommer då finnas tre scenarier:

  1. Det kommer fungera Liten chans – riksbanken kommer ha dålig koll på hela ekonomin och kommer skapa för lite eller för mycket betalmedel.
  2. Det skapas för lite betalmedel Landet får för långsam tillväxt och företagen klagar på att de stoppas att låna och inte kan skapa jobb. Lösningen som kommer skapas pga detta är då:

    a) Det skapas ett parallellt lånesystem i någon utländsk valuta
    b) Det skapas ett parallellt lånesystem indirekt i islands valuta.

    Ett exempel på ett parallelt system idag är Bitcoins. Bitcoins har blivit betalmedlet främst för brottslingar som då vill undfly den kontroll som staterna idag har över bankväsendets betalningar.

  3. Det skapas för mycket betalmedel Det skapar inflation och lågkonjunktur och man får samma problem som tidigare kriser. (mycket troligt).

Det faktum att Island haft otaliga bankkriser och att alla kommit från överutlåning som riksbanken inte stoppat, så är risken stor att centralbanken kommer göra samma misstag igen. Problemet är att med de stoppmedel som centralbanken(islands riksbank) har idag så kan den stoppa överutlåning genom att använda sina styrmedel för att bestämma hur mycket som lånas ut i landet. Men dessa har inte utnyttjas. Man har varit för rädd att använda sin makt för att stoppa överutlåning.

Centralbanken har vid tidigare finanskriser varit inför samma situation. Man har haft möjlighet att stoppa bankernas utlåning men har inte gjort det och låtit situationen gå överstyr. Delvis så var det i senaste krisen kriminella element som påverkade men även där så måste island se till att man har de rätta finansiella övervakningen för att säkerställa att dessa element inte får bestämma över bankerna och att man har tillräcklig kontroll av bankerna verksamhet att de inte överutlånar.

Det faktum att då centralbanken skapar pengarna själv eller låter bankerna bestämma utlåningstakten förändrar inget. Har den tidigare varit nöjd med den stora ökningen av betalmedlen så kommer den förmodligen göra om samma misstag igen och låta de växa för fort.

Det finns i varje riksbanks arsenal en mängd instrument för att påverka bankernas utlåning redan idag. Ett sätt är vilka krav man har på bankerna gällande de egna kapitalet så att de har tillräckligt risk för sin utlåning. Ett annat är via styrräntorna förändra räntenivåerna i landet och stoppa att överhettning sker.

Så det gör egentligen detsamma vilka styrmedel som finns för att begränsa mängden betalmedel – det krävs att man har en riksbank som törs använda dem för att stoppa att överutlåning sker. Det krävs ochså att en del av dessa är automatiska så de fungerar som en sorts broms för att förhindra för stor utlåning. Automatiska bromsar har fördelen att de då inte kräver en aktiv handlings av någon – en handlings om då kan kritiseras. Riksbanker befolkas vanligen av banktjänstemän som inte vågar ta de krafttag som behövs för att stoppa överutlåningen. Det behövs därför automatiska bromsar på utlåningen som automatisk slår till och skapar begränsning i utlåningstakten om den går för fort.

Typexempel på bromsar för att förhindra överutlåning är då t.ex. amorteringskrav. Det gör att man ställer högre krav på att den som lånar att betalar tillbaka sitt lån. Det kräver att man får mer betalmedel in än förutan amorteringskrav.

Amorteringskrav är åtstramande och sätter även då en begränsning i hur mycket man klarar av att låna. Samt ser även till att då lånen samlade återbetalningstid i samhället inte är större än de som amorteringskraven sker. I Sverige är t.ex. återbetalningstiden längre än vad folk lever. Skall man ta lån bör nog man ha ett system där man kan betala tillbaka dem då man inte längre är anställd och får lön.

I Sverige sker t.ex. en kraftig ökning av utlåningen till privatpersoner och en stor andel är bostadslån. De investerar dem sedan i bostadsrätter eller aktier – som både idag befinner sig i bubbelvarning. Många anser dem vara övervärderade. Samtidigt som företagen klagar på att de inte får några lån.

Felallokering av resuser skulle jag vilja säga. Jag skulle vilja se följande åtgärder:

  1. Inför raka amorteringskrav (säg först 1% och höj till 2% när vi nått en stabil högkonjunktur) och dra in pengarna från de som överbelånar sina bostadsrätter och satsar pengarna på spekulation i aktier.
  2. Kräv av finansinspektionen att de ser över bankernas utlåning till företagen så de är rimliga.
  3. Kräv av bankerna att företagen kan få lån som gör att de kan expandera och skapa jobb.
  4. Kräv mindre risk för bankernas utlåning genom att då kräva högre kapitalkrav på bankerna så de har rimliga risknivåer för sin utlåning
  5. Skilj på affärsbanker och sparbanker så sparbanker inte får utsätta spararnas pengar för spekulation (motsvarande Glass Steagall-act)

Amorteringskrav och rimligare riskbedömning av utlåningen är två enkla automatiska bromsregler som skapar lägre risknivå för överutlåning utan att då någon person behöver ta beslut i frågan. Genom att från början sätta rimliga nivåer som då måste följas så kan man skapa ett mycket säkrare banksystem.

Det lösningförslag som utmålas på Island är ett förslag där tjänstemän måste ta ansvar och beslut om hur mycket mer pengar som skall skapas i samhället. Risken finns att tjänstemännen kommer inte våga säga nej och kommer att skapa en överutlåning igen. Med mina lösningsförslag med automatisk bromsas så slipper man sådana problem. Skapa ett system med rimliga villkor och låt sedan marknaden sköta utlåningen är mitt förslag.


Äntligen: Ingves kräver amorteringar på bolån

För er som följer min blogg så har jag under lång tid förordat amorteringkrav som en viktig lösning för att stoppa en överhettning på bostadsmarknaden. Därför är det kul att se att äntligen tar Stefan Ingves bladet från munnen och kräver amorteringar på bolån .

Han har ännu inte krävt att man inför ett lånetak på 25%-enheter som jag vill nivån skall ligga på men han säger rent ut att bankernas krav på att amortering bara skall gälla för att få folk ner till en utlåning till 75% – som gäller idag – självklart bör ändras så amorteringen gäller hela lånet. Själv tycket jag det är självklart: tar man ett lån så skall man inte bara betala tillbaka det till 25% – man skall självklart betala av hela lånet. Amortering tills inget lån återstår är enligt mig – och numera officiellt även Stefan Ingves – det enda rätta.

Att Stefan Ingves velat införa detta för länge sedan är något man delvis kunnat höra från honom men då ingen politiker i ledande ställning vågat gå ut med frågan så har han själv tvingats till det.

kravet på fullständing amortering av lån är något som funnits sedan urgamla tider i Sverige och kan då inte sägas bättre än hur Göran Persons moder brukade säga ”Den som är skatt i skuld är inte fri”. Detta är då en omskrivning av Shakespears verk Hamlet
”Ge inga lån, och låna aldrig själv, ty snabbt förfaller både lån och vänskap..” Så tankegångarna har gamla anor.

Men som det brukar sägas – de som inte förstår historien kommer återupprepa misstagen. Låt oss sluta med det och dra lärdom av den gamla kunskapen och se till att folk faktiskt betalar av sina skulder.

Vad händer om vi inte inför amorteringskrav ? Låt mig citera vad någon en 1800-tals tänkare sade om skulder och hur dessa kommer förändra samhället:marx

”Owners of capital will stimulate the working class to buy more and more of expensive goods, houses and technology, pushing them to take more and more expensive credits, until their debt becomes unbearable.

The unpaid debt will lead to bankruptcy of banks, which will have to be nationalised and the State will have to take the road which will eventually lead to Communism.”

Karl Marx – Das Kapital 1867

Kul att se att Socialdemokraterna är med på tåget och även de vill ha amorteringskrav på lån. De ser att riksbankens ovilja att sänka räntan drabbar jobben.


Fel på bolånen ?

Är perplex över att konkurrensverket(KKV) tänker sig att granska bolånen. KKV tänker sig att det skall vara något sorts samarbete mellan bankerna gällande just bolån ?

Faktum är att jag tror inte alls på det skulle finnas något olagligt samarbete. Det behöve nämligen inte – de stora bankerna har lyckats bra att skapa en oligopolmarknad där de inte behöver konkurrerar så hårt att de inte behöver ägna sig åt olagliga karteller.

De stora bankerna tjänar grova pengar utan att behövs ägna sig åt olagligheter. Det enda som behövs är att se till att inte konkurrera för mycket med marginalerna så kommer de fortsätta att erhålla fina vinster.

Bankerna har lyckats bra med att få kunderna att gå över till att använda Internet för sina bankärenden så att deras anställda har kunnat gå över till att sälja deras stora inkomstbringande tjänster som olika typer av fonder och försäkringar.


Sverige på väg in i en lånekris ?

Svenskar lånar mer och mer. Faktum är att Sverige ökade sina lån mest i hela Europa de senaste 10 åren. Från 2001 har de svenska bostadslånen ökat med 10% per år och har lån på en och en halv gånger årsinkomsten.

Detta kan inte fortsätta. Vi kan inte hålla på och kraftigt öka våra bolån utan att det kommer leda till stor kris när det kommer en större lågkonkjunktur. Med tanke på situationen inom Euro-länderna så är en sannolikhet för en större lågkonjunktur relativ hög. Normalt brukar man inom ett valutaområde har väldigt liknande räntenivåer men både Italien och spanien ligger numera dåligt till med räntor över 7 % – långt över de stabila euroländernas räntor.

Krisen i Grekland är inte alls över utan det landet kommer under säkert ett årtionde eller till och med mera behöva föra en restriktiv ekonomiskt politik för att återhämta sig och nå en någon så när bra ekonomi. Klarar inte Italien eller Spanien av sina problem genom att snabbt införa en krisekonomi och ser över sina finansiella situation så kommer de länderna att inte klara av sina förehavanden och då hamnar Euro i en verklig kris. Att fixa greklandsproblemet är ingenting mot de problem som Italien och Spanien kan leda till om dessa länderna inte snabbt får en uppresning av sin ekonomi.

Italien har fått en ny regering så förhoppningsvis så kan denna fixa Italien men det är inte alls säkert. I Spanien är det nu val på gång och det verkar leda till ny regering där. Vi får se hur den väljer och tampas med de ekonomiska problemen.

För att klara av dessa kriser så vill nu Merkel att man skriver om EU-fördraget och i praktiken skapar Europas Förenta stater. Målet är att alla länderna skall få sina budgetar och finansiella politik ställd under förmyndarskap av EU som då kommer säga ”aja baja den där skatteändringen får ni inte göra för då går det dåligt för landet”. Alla skatteändringar gällande skattesatser, avdrag men även vårt trygghetssystem med försäkringar och bidrag kan då få nej när EUs kontrollanter kommer och bestämmer över EU ländernas ekonomi. Sverige kommer få ge upp sin integritet och sin självständighet gällande den finansiella politiken och byråkrater i EU kommer få slutbestämmandet om vilken ekonomisk politik Sverige får föra.

I Sverige är landstingen och kommunerna helt självständiga i att fatta beslut om sin budget. Det finns styrning från staten men regeringen har idag ingen rätt att gå in i en landstings eller kommuns budget och säga – aja baja så får ni inte göra. Faktum är att inte ens landstingen och kommunerna i Sverige är så hårt styrda ekonomiskt som EU nu vill att Sverige och de övriga EU-länderna skall bli. I praktiken skapar därmed ett Europas Förenta Stater även om det då till namnet inte kommer heta så.

Krisen i EU är allvarlig. Annars hade inte Merkel föreslagit sådan stor inskränkningar av de enskilda ländernas integritet gällande finansiella frågor. Krisen kommer leda till sämre ekonomi i EU då länderna i kris måste dra åt både svångrem och hängslen för att överleva.

Även stabila Euro-länder har sett ökande marknadsräntor och sänkta aktiekurser. En viktig faktor är att de krisande euro-länderna kommer att medföra domino effekter om de ställer in betalningarna för det påverka alla deras handelsländer kraftigt negativt. Frankrike är t.ex. en stor nettoexportören till Grekland. Men även för att länderna genom sina lån till Eurons krisfond EFSF faktiskt själva försämrat sin ekonomiska situation. Faller euron så kommer EFSF förmodligen falla den med och då ser det risigt ut för dessa länderna att få tillbaka de mångmiljardbistånd de puffat in för att hjälpa de krisande euro-länderna.

För Sverige så kan en sådan ekonomisk kris leda till stora problem att få låna pengar. Hela vårt samhälle, där en stor del av värdetillväxten består av ökade huspriser, kommer då rämna och många människor med 100% belåning och inga amorteringar kommer bo i bostadsrätter där värdet ligger under det de lånat och utan möjlighet att sälja lägenheten utan förlust. Då de ofta inte har några marginaler så kommer de efter försäljningen fortfarande stå med en lån de inte kan betala och kommer ha dålig ekonomi för lång tid i framtiden.

Sverige kan då få en allvarlig lånekris. För att stoppa det behövs åtgärder som dels ökar bankernas möjlighet att klara av kreditförluster men även system som gör att folk betalar en större andel av sina husköp med egna pengar och tar lån de amorterar ner så att de klarar av även om bostadspriserna går ner 10-20% från dagens nivåer utan att gå i personlig konkurs.