Skall en kopia vinna melodifestivalen ?

För oss äldre så är det Elvis som förknippas med låten Heartbreeak Hotel – men i dagens melodifestival så är det någon glamrockare callad Yohio som sjunger låten. YOHIO – Heartbreak Hotel: Hela låten – Melodifestivalen | SVT.se.

Frågan är vad man säger om det faktum att man stjäl en av elvis gamla paradlåtars titel och gör en egen låt av det hela ?

Vad skulle Jan Guilluo säga om någon skrev en bok kallad Hamilton om en svensk spion ? Vad skulle JK Rawling säga om någon skrev en bok om en trollkarl med namn Harry Potter som går i magikerskola ? Jo hon skulle stämma dem direkt.

Så frågan är om inte Heartbreak hotel borde byta namn. Vem minns inte hur en tidigare vinnare fick byta namn för att man där i titeln använt andras varumärken. Här har man direkt stuligt ett varumärke rakt av från andra låter – jag är tveksam till att det är tillåtet enligt svensk upphovsrätt.

Skälet till att de än så länge klarat sig är förmodligen för att inte arvtagarna till Elvis har hört talas om låten ännu.


Upphovsrätten utökas med 20 år till för musik

Idag kom regeringen med sin lagrådsremiss som går ut på att öka skyddstiden för musik från 50 till 70 år.

Men döljer dock detta i sitt pressmeddelande och skriver bara

” I lagrådsremissen lämnas dessutom förslag som syftar till att genomföra ett EU-direktiv om förlängd skyddstid för musik”

En får gissa att det beror på att man vill mörka detta för medierna så de sätter rätt rubrik på sina tidningsnyheter och man inte får mer debatt om upphovsrätten.

I beskrivningen av lagrådsremissen står dock sanningen:

”Det lämnas dessutom förslag som syftar till att genomföra ett EU-direktiv om förlängd skyddstid för musik. Utövande konstnärers och framställares rättigheter till utgivna eller offentliggjorda ljudupptagningar ska förlängas från 50 till 70 år.”

Men hur många tidningar läser den versionen ? Så frågan är vilken version som media tar upp ? Dessutom släpps nyheten på en fredag – en typisk dag att släppa nyheter på om man inte vill media skall uppmärksamma dem för då kommer journalisterna vara lediga i två dagar innan de kan ta tag i nyheten och då är den ofta gammal för annat har hänt.

Piratpartiet säger självklart nej till denna ökning av skyddstiden. Förutom förslaget så ingår då även uppdateringen av avtalslicenser för upphovsrätt vilket är ett dåligt sätt att försöka göra något år problemet med föräldralösa verk. Verk som är så gamla att ingen vet vem som har rättigheterna till dem. En bättre lösning är att korta upphovsrättstiden för verken så att de alla faktisk blir fria i stället – för om ingen orkar skydda ett verk eller ge ut det längre så borde man förlora sin upphovsrätt till verket som jag ser det. Piratpartiet lösning är att ge alla verk 5 år och om man vill ha längre upphovsrätt så måste man registrera det vart 5de år för max 20 års skyddstid – då vet man att verk som inte är skyddade är fria så länge som de är minst 5 år gamla.

Kommer uppdatera denna bloggpost med länkar till media när nyhetsartiklarna dyker upp.

Uppdatering dagen efter: Har inte sett att någon tidning skrivit om det hela – så mycket lyckosamt dump av lagrådsremissen från regeringen.


Regeringen måste slå vakt om jobben på Internet

Innehållstjänster på internet är en växande sektor som kan få stor betydelse för sysselsättning och tillväxt, men bristande konkurrensförutsättningar i på det immaterialrättsliga området hämmar tillväxtmöjligheterna och investeringsviljan. Nu krävs verkningsfulla åtgärder från regeringens sida, till exempel för hur monopolen på musik kan slås upp för att möjligöra för företag att utveckla tjänster för Internet.

Sveriges digitala ekonomi växer snabbt. Intresset för de värden som kan skapas över internet ökar i takt med att de digitala tjänsternas tillväxt- och sysselsättningspotential blir allt mer påtaglig. Den svenska regeringen har inlett arbetet med en Digital agenda för Sverige. En viktig målsättning i detta arbete uppges vara att Sverige ska utvecklas till ”världens mest konkurrenskraftiga digitala ekonomi så att nya jobb och nya tjänster och produkter kan växa fram just här”. IT-minister Anna-Karin Hatt betonar också att Sverige har haft och bör ha en ledande roll i EU:s arbete på området genom att jobba för att förkasta integritetskränkande lagstiftning och jobba för en mera verklighetsanpassad upphovsrätt.

Visst finns det fog att tala om den digitala ekonomin som en framtidssektor för Sverige. Hit hör exempelvis framväxten av en betydande andel digitala innehållstjänster, innefattande digital distribution av exempelvis film, tidningar, böcker och musik.

Enligt rapporten Svenska innehållstjänster i den digitala ekonomin, som lanseras i dag och som tagits fram av idéforumet Netopia och Svenska Förläggareföreningen, framgår det att de svenska digitala innehållstjänsterna omsätter cirka 3,1 miljarder kronor och sysselsätter drygt 11 000 personer. Innehållsleverantörer inom den kreativa sektorn är i tyvärr väldigt långsam i att ställa om sina organisationer för att kunna dra nytta av de möjligheter till nyanställningar, export och produktutveckling som digitaliseringen innebär.

Företagen i rapporten drömmar om marknaden för digitala innehållstjänster har tyvärr orealistiska förutsättningar om framtiden och de tror att om bara de får bestämma så kommer de tjäna multum. Sanningen är att brancherna har varit dåliga på att anpassa sig till verkligheten vilket bromsat tillväxten för it och innehållsindustrin. IT-branschen har gång på gång visat att det är den som växer snabbast och är den som borde få intitiativet att utveckla nya tjänster på Internet. Kan man få loss innehållet på rimliga villkor så man har något man kan sälja på nätet så kommer de kunna öka omsättningen även för innhållsindustrin.

Men samtidigt som innehållsleverantörerna försöker behålla sina gamla och föräldrade tjänster och inte möter upp till den stora utvecklingspotentialen har det blivit tydligt att det kommer att krävas krafttag för att hantera de utmaningar som it-branschen och regleringen ställs inför i den digitala miljön. Det framgår också tydligt i rapporten att det är politikerna, näst efter konkurrenterna, som har störst inflytande över marknadsutvecklingen.

Alarmerande är dock att sju av tio företag  av innehållsleverantörerna har dålig eller mycket dålig förståelse för hur jobb på Internet kan göra dem rikare och ge mera över till kreatörerna.

Till utmaningarna hör exempelvis utvecklingen av digitala bibliotek, vilka får långt större konsekvenser för marknaden för kulturellt innehåll än den fysiska utlåningen. Att hitta en balans mellan utlåning och försäljning av digitalt innehåll är avgörande i detta arbete. Det saknas också fortfarande verktyg för att komma åt de omfattande dåliga kontrakt innehållsindustrin använder sig av och som snedvrider konkurrensen på marknaden. Att större investeringar i tjänsteutveckling uteblir med sådana affärsförutsättningar säger sig självt. Hur mycket en företagare än pressar sina priser går det aldrig att konkurrera när innehållsindustrin ställer orimliga villkor för användadet av innehåll. Nyligen lade en bokförsäljare ner sin verksamhet på App store när deras marginaler pressades sönder av Apple och innehållsindustrins krav på ersättning. Tillsammans ville de två ha över 100% av försäljningen och då måste företaget lägga ner. Nu får de fick i stället 0 kr i ersättning. Den som gapar efter för mycket mister ofta hela stycket.

Det saknas goda exempel i vår omvärld. Här har Sverige en stor möjlighet att bli världsledande genom att öppna upp innehållsleverantörernas järngrepp över innehållet och låta it-branschen använda dem för att skapa nya affärsmetoder för att sälja innehåll på nätet.  I ett europeiskt perspektiv kan Sveriges politik kan bli ett föredömme.

Det finns inga skäl att svenska entreprenörer ska ha sämre villkor än sina europeiska kolleger. Det finns alla skäl till att svenska entrenprenörer skall få bättre villkor så att Sverige går före världen i att skapa fler nya och intressanta innehållstjänster som Spotify och Voddler. För det krävs en bättre upphovsrätt som är anpassad till dagens verklighet.

IT-minister Anna-Karin Hatt har satt en hög ambitionsnivå när hon uttalat att Sverige ska vara ”världens mest konkurrenskraftiga digitala ekonomi”. Nu krävs åtgärder från regeringens sida för att förverkliga denna ambition. Det finns ingen brist på goda exempel, men finns viljan?

Anders S Lindbäck

PS Tack till KRISTINA AHLINDER, vd Svenska Förläggareföreningen och PER STRÖMBÄCK, redaktör Netopia som skrev den felaktiga versionen av denna.

Andra: Fredrik


EU vill utöka upphovsrätten för musik

EU flaggaDet pågår nu en strid i EU organisationen om att utöka längden på upphovsrätten för musik. Det är fortsättningen på förslaget från 2008 där man ville dubbla musikens skyddstid från 50 år till 95 år.

Jag var faktiskt med och skrev remisssvar när denna striden pågick 2008. En viktig orsak för att pressa på att utöka rätten är att den stora musikskatten av 60-talets musik börjar förlora upphovsrätten. Men man försökte skylla det på att många studiemusiker hade det dåligt ställt – men man kan fråga sig hur många som fortfarande lever 95 år efter musiken spelats in – räknar man med att de var 20 då de spelade in musiken så gäller rätten till det år de fyller 115 år – det är inte så många musiker som blir så gamla. Det visade sig även att ca 80% av de musiker som skulle få mer pengar när nu rätten förlängdes skulle som mest få några hundralappar per år.

Den ökningen blockerades i EUs ministerråd då Sverige och andra länder bl.a. Danmark var emot förlängningen. Nu har dock Danmark fåtts att ändra uppfattning i frågan. Fråga mig inte hur det gått till.

Skivindustrin är rätt ledsen just nu för ingen vill köpa CD-skivor och för att kompensera det så vill de öka avgifterna för att få tillstånd och spela musik för företagen. Men med dubbel så lång skyddstid så kan de säkert gå ut och kräva dubbla avgifter för alla som vill spela musik.

Men det hindrar dem inte att redan nu gå ut och begära höjda avgifter – spelar man musik för 50 gäster två gånger i veckan så kommer – med STIMs förändrade krav avgifterna höjas med hela 250%.

Nu har HAX hittat på ett litet sätt att göra det krångligare att tvinga lagen genom EU-parlamentet. De kan genom att hävda att lagen skall räknas som ny – dǻ det faktiskt varut ett EU-val emellan – så de kan då kräva att EU-parlamentet på nytt röstar om saken. Det enda som krävs är 40 MEPar säger så. Gröna gruppen har 55 MEPar så det borde räcka för att vinga fram en omröstning i frågan.

Det kan då öppna upp för en ny prövning av frågan och då vet man aldrig vad resultatet kan bli.


EU : Förläng upphovstiden för musik

EU kom tidigare med förslaget att förlänga upphovsrätten för musik till 95 år men det slogs ner av EU-parlamentet. Så nu kommer ett nytt förslag att förlänga upphovsrättens ekonomiska skyddstid till 70 år..

Litteratur och film skyddas idag med 70 år eller snarare författarens livstid + 70 år om det är en levande person som skapat verket – men endast 70 år om det är ett företag som äger rättigheterna. Nu är tyvärr frågan uppe på ministerrådets bord om att förlänga musiken till 70 år den med. Danmark är tyvärr på väg att svänga i frågan och gå med på en förlängning av upphovsrätten för musik.

För musik så är upphovsrätten skyddad i 50 år. Det räcker tycker jag – snarare än att höja tiden för musik så borde man EU sänka tiden för andra typer av verk så alla får max 50 år.

Skall man titta på vad olika vetenskapliga undersökningar säger så är snarare dock upphovsrättens optimala skyddstid 14 år.


Musiker får inte heller betalt

Har tidigare berättat om hur filmindustrin kör över de som inte vet bättre. Nu är inte heller musikindustrin något bättre de använder exakt samma metoder för att se till att inte musiker får rättvist betalt för sina verk. Så kallad RIAA accounting.

En storsäljande musiker får ofta inte mer än $23 av $1000 i intäkter. Resten hamnar hos mellanhänderna. Det är det som gör att muskindustrin går med rekordvinster samtidigt som de klagar högljutt över fildelningen. Från de $23 musikerna får skall då dras av alla kostnaderna i samband med inspelningen av musiken trots att rättigheterna till musiken tillfaller musikbolaget och inte artisten.

Detta är orsaker till att artister som Lyle Lovett kan sälja 4.6 miljoner skivor och inte tjäna ett endast rött öre.

Rättvist ? Ja så länge det inte finns rättvisa villkor för musiker så kommer denna orättvisa att fortsätta. Under tiden kommer den absolut största hindret för en framtida kultur inte vara fildelarna utan musikbranschen.