Isländskt förslag till statligt utlåningstak

Betalmedel skapas i ett land då lån sker. Det kan vara alltifrån att ett företag levererar varor på 30 dagars betalning till ett annat företag till att någon går till banken och tar ett lån. Det sker även när en fader lånar sin son 1000 kr för att köpa någonting eller när någon köper en TV på avbetalning och butiken säljer skulden vidare till ett factoringföretag. Mängden betalmedel i samhället ökar då.

Sverige riksbank styr idag hur stor penningmängden är i Sverige. Riksbanken ställer krav på banker och andra finansbolag i hur de lånar ut pengar för att styra tillgången men främst styr man efterfrågan. Genom att ändra styrräntan påverkas efterfrågan då det påverkar hur mycket företag och privatpersoner har råd att låna.

Är räntan för låg och det skapas för mycket lån blir det för mycket investeringar i olönsamma projekt. Då kan man få en situation som i Grekland där man överbelånar och satsar pengarna på projekt som inte är lönsamma och vilket kan leda till statsbankrupt i värsta fall.

Är räntan för hög så finns för lite pengar i omlopp (austerity). Det skapar stagnation vilket leder till en period av låg tillväxt och lågt jobbskapande. Man hamnar i en situation där nya företag får svårt att bildas och växa då de inte får krediter. Det hämmar innovationen och skapar ett konservativt långsamt växande samhälle som inte kan utnyttja den nya teknik som forskas fram då pengar för att utveckla företagen som driver utvecklingen framåt inte finns tillgänglig.

Hamnar man först i kris och väljer austerity (som detta kallas när man har för lite pengar i omlopp) så får man en lång och besvärlig kris (vilket är vad t.ex. grekland råkat ut för idag). Detta är vad som hände efter börschkraschen på 1920-talet. I Europa så löstes den krisen först egentligen då andra världskriget fick länderna att ställa om sina industrier till en krigsindustri. En krigsindustriekonomi är normal väldigt effektiva då medborgarna satsar väldigt lite på nöjen. Allt går ut på att vinna kriget.

I USA löste man det genom Keynesinspirerande New Deal. Staten lånade och gav de arbetslösa jobb att bygga infrastruktur för framtiden. När så andra världskriget tog slut hade man den infrastruktur som företagen behövde för att då expandera och ledda till en lång tid av bra ekonomisk tillväxt som gjorde USA till världens stormakt.

Man har länge då försökt stoppa bankernas överutlåning. Men tittar man på senaste finanskrisen så är den många som anser att en starkt bidragande orsak berodde på att man tog bort de begränsningar i bankernas regler som infördes efter börskraschen 1929 i USA (Glass Steagall-act) och man gav bankerna friare tyglar. (Piratpartiet vill inför dessa typer av regler i Sverige för att förhindra framtida krascher. )

Målen för penningpolitiken och finanspolitiken är att försöka skapa rimliga krav på bankerna. Krav så de kan klara av sina uppgifter att vara smörjmedelet som ser till att betalmedel finns där de behövs bäst. Att bankerna skapar bäst nytta genom att då låna ut till de kunder som visar på bästa möjligheten att förvalta dem. För det är svårt för en riksbank att veta vilka kunder man skall säga ja till och vilka man skall säga nej till utan den mera ingående kunskapen om kunden som banken har.

Trots det finns det de som vill införa en sådan sorts lösning där riksbanken hårt bestämmer utlåningstaket:

På Island, som i andra moderna marknadsekonomier, kontrollerar centralbanken skapandet av mynt och sedlar. Men affärsbankerna kan skapa pengar när de erbjuder lån. Centralbanken kan sedan påverka penningmängden med sina verktyg, bland annat räntan. Sigurjonssons rapport föreslår alltså att den isländska centralbanken, ägd av staten, blir ensam skapare av pengar i landet.

via Radikal isländsk plan fråntar bankerna makten över pengarna – Veckans Affärer.

Enligt kommunisterna så skall man förstatliga bankerna. Detta förslag förstatligar ”bara” utlåningen. Det kommer då finnas tre scenarier:

  1. Det kommer fungera Liten chans – riksbanken kommer ha dålig koll på hela ekonomin och kommer skapa för lite eller för mycket betalmedel.
  2. Det skapas för lite betalmedel Landet får för långsam tillväxt och företagen klagar på att de stoppas att låna och inte kan skapa jobb. Lösningen som kommer skapas pga detta är då:

    a) Det skapas ett parallellt lånesystem i någon utländsk valuta
    b) Det skapas ett parallellt lånesystem indirekt i islands valuta.

    Ett exempel på ett parallelt system idag är Bitcoins. Bitcoins har blivit betalmedlet främst för brottslingar som då vill undfly den kontroll som staterna idag har över bankväsendets betalningar.

  3. Det skapas för mycket betalmedel Det skapar inflation och lågkonjunktur och man får samma problem som tidigare kriser. (mycket troligt).

Det faktum att Island haft otaliga bankkriser och att alla kommit från överutlåning som riksbanken inte stoppat, så är risken stor att centralbanken kommer göra samma misstag igen. Problemet är att med de stoppmedel som centralbanken(islands riksbank) har idag så kan den stoppa överutlåning genom att använda sina styrmedel för att bestämma hur mycket som lånas ut i landet. Men dessa har inte utnyttjas. Man har varit för rädd att använda sin makt för att stoppa överutlåning.

Centralbanken har vid tidigare finanskriser varit inför samma situation. Man har haft möjlighet att stoppa bankernas utlåning men har inte gjort det och låtit situationen gå överstyr. Delvis så var det i senaste krisen kriminella element som påverkade men även där så måste island se till att man har de rätta finansiella övervakningen för att säkerställa att dessa element inte får bestämma över bankerna och att man har tillräcklig kontroll av bankerna verksamhet att de inte överutlånar.

Det faktum att då centralbanken skapar pengarna själv eller låter bankerna bestämma utlåningstakten förändrar inget. Har den tidigare varit nöjd med den stora ökningen av betalmedlen så kommer den förmodligen göra om samma misstag igen och låta de växa för fort.

Det finns i varje riksbanks arsenal en mängd instrument för att påverka bankernas utlåning redan idag. Ett sätt är vilka krav man har på bankerna gällande de egna kapitalet så att de har tillräckligt risk för sin utlåning. Ett annat är via styrräntorna förändra räntenivåerna i landet och stoppa att överhettning sker.

Så det gör egentligen detsamma vilka styrmedel som finns för att begränsa mängden betalmedel – det krävs att man har en riksbank som törs använda dem för att stoppa att överutlåning sker. Det krävs ochså att en del av dessa är automatiska så de fungerar som en sorts broms för att förhindra för stor utlåning. Automatiska bromsar har fördelen att de då inte kräver en aktiv handlings av någon – en handlings om då kan kritiseras. Riksbanker befolkas vanligen av banktjänstemän som inte vågar ta de krafttag som behövs för att stoppa överutlåningen. Det behövs därför automatiska bromsar på utlåningen som automatisk slår till och skapar begränsning i utlåningstakten om den går för fort.

Typexempel på bromsar för att förhindra överutlåning är då t.ex. amorteringskrav. Det gör att man ställer högre krav på att den som lånar att betalar tillbaka sitt lån. Det kräver att man får mer betalmedel in än förutan amorteringskrav.

Amorteringskrav är åtstramande och sätter även då en begränsning i hur mycket man klarar av att låna. Samt ser även till att då lånen samlade återbetalningstid i samhället inte är större än de som amorteringskraven sker. I Sverige är t.ex. återbetalningstiden längre än vad folk lever. Skall man ta lån bör nog man ha ett system där man kan betala tillbaka dem då man inte längre är anställd och får lön.

I Sverige sker t.ex. en kraftig ökning av utlåningen till privatpersoner och en stor andel är bostadslån. De investerar dem sedan i bostadsrätter eller aktier – som både idag befinner sig i bubbelvarning. Många anser dem vara övervärderade. Samtidigt som företagen klagar på att de inte får några lån.

Felallokering av resuser skulle jag vilja säga. Jag skulle vilja se följande åtgärder:

  1. Inför raka amorteringskrav (säg först 1% och höj till 2% när vi nått en stabil högkonjunktur) och dra in pengarna från de som överbelånar sina bostadsrätter och satsar pengarna på spekulation i aktier.
  2. Kräv av finansinspektionen att de ser över bankernas utlåning till företagen så de är rimliga.
  3. Kräv av bankerna att företagen kan få lån som gör att de kan expandera och skapa jobb.
  4. Kräv mindre risk för bankernas utlåning genom att då kräva högre kapitalkrav på bankerna så de har rimliga risknivåer för sin utlåning
  5. Skilj på affärsbanker och sparbanker så sparbanker inte får utsätta spararnas pengar för spekulation (motsvarande Glass Steagall-act)

Amorteringskrav och rimligare riskbedömning av utlåningen är två enkla automatiska bromsregler som skapar lägre risknivå för överutlåning utan att då någon person behöver ta beslut i frågan. Genom att från början sätta rimliga nivåer som då måste följas så kan man skapa ett mycket säkrare banksystem.

Det lösningförslag som utmålas på Island är ett förslag där tjänstemän måste ta ansvar och beslut om hur mycket mer pengar som skall skapas i samhället. Risken finns att tjänstemännen kommer inte våga säga nej och kommer att skapa en överutlåning igen. Med mina lösningsförslag med automatisk bromsas så slipper man sådana problem. Skapa ett system med rimliga villkor och låt sedan marknaden sköta utlåningen är mitt förslag.


FI skärper lånekrav

Finansinspektionens Stabiliseringsråd har haft möte idag och har då kommit med krav på amorteringar. Dock är de rätt enkla och ligger på ungefär samma nivå som då Bankföreningen kom med nyligen.

Först ska lånen amorteras med minst 2 procent varje år ner till 70 procents belåningsgrad. Efter det ska minst 1 procent amorteras årligen ner till 50 procents belåningsgrad.

via FI skärper lånekrav – Nyheter | SVT.se.

Man vågar inte att kräva att alla amorterar utan låter folk som har 50% belåning ha lån utan amortering. Det finns en stor rädsla att amorteringskrav skall leda till att folk minskar sin konsumtion och därmed skapar en sämre ekonomin.

Genom att kraven skall gälla först från och med nästa år så skapar det en situation där folk kommer rusa för att hinna köpa nya bostäder innan årsskiftet får att då inte tvingas till dessa regler. Förmodligen innebär det att då bostadspriserna fortsätter att gå upp kraftigt – i alla fall fram till årsskiftet.

Nej om jag hade bestämt så hade jag krävt 1% amortering för alla lån även för de som är belånande bara till 50%. Just nu så har man regler som bara gynnar bankerna. Regler som bara är till för att förhindra att banker går omkull och verkar inte bry sig om att bostadsmarknaden går upp till bubbelnivåer och att alla dessa lån skapar ett samhälle där riksbanken får svårt att höja räntorna utan att de då verkar negativt på tillväxten genom högre räntenivåer för alla bostadsägare.

PS Ingves håller med och anser att amorteringskraven räcker inte.


Deflation under maj månad

Inflationstakten var minus 0,2 procent i maj, vilket var en nedgång sedan april då den var oförändrad. Från april 2014 till maj 2014 steg KPI med 0,1 procent. Under motsvarande period förra året steg KPI med 0,2 procent. Inflationstakten enligt KPI med fast ränta (KPIF) var 0,4 procent i maj.

via Konsumentprisindex (KPI) för maj 2014 – Statistiska centralbyrån.

Det värsta är då kanske inte att inflationstakten är negativ. Utan det är att folks färväntningar om framtida inflation sakta håller på att urholkas och ingen tror längre på riksbankens inflationsmål.

Skillnaden mellan KPI och KPIf är om man räknar med räntan eller ej. När riksbanken sänker räntan så påverkas inflationen och KPIf är då KPI där man räknat bort den påverkan riksbanken har på inflationen. Det gör att KPIf normalt är högre än KPI i en lågkonjunktur och lägre än KPI i en högkonjunktur. KPIf visar på inflationen i samhälle och tar hänsyn till att riksbanken med sina ränteändringar påverkar inflationstakten direkt.

Lösningen på det hela är – som jag påtalat tidigare – Piratpartiets politik om att då införa amorteringskrav för att förhindra en bostadsbubbla så riksbanken helt och hållet kan prioritera inflationen och inte måste skydda sverige mot bristande bubblor.

För det krävs en ny regering – en regeringen där Piratpartiet sitter med och pushar för en korrekt ekonomisk politik.


Deflation i Sverige

Sverige har nu deflation då priserna faller i Sverige. Under de senaste 12 månaderna har priserna gått ner 0.1%. Det är en förändring av inflationen med -0.2% sedan förra månaden.

Efter ECB senaste räntesänkning till 0.25% så befinner sig svenska riksbanken under press att sänka räntan. Marknaden tror på sänkt ränta och svenskarna tror på höjda bopriser.

Men kommer riksbanken sänka ? För riksbanken har varit väldigt klar i sin kritik mot hushållens belåning och detta förändrar inget i detta.

Nordeas ekonomer tror ändå inte att Riksbanken kommer att sänka. Riksbankens majoritet kommer fortsatt att hänvisa till hushållens höga skuldsättning, relaterat till bostadsupplåningen, tror Isaksson. En räntesänkning skulle via lägre bolåneräntor elda på bostadspriserna och därmed skulderna ytterligare, är Riksbankens motivering till att hålla emot.

via Deflation pressar Riksbanken – DN.SE.

Själv anser jag felet är Anders Borgs – han och regeringen/riksdag vill inte införa krav på amortering som riksbanken har varnat för behövs och därmed så har hushållen fortsätta att ta lån och öka skulderna.

Risken är stor att svenska bostadsägarna kommer råka ut för en riktig bakfylla. För dricker man ur bägaren för djupt så är det resultatet. Så länge som man från regeringshåll inte vill införa ett amorteringskrav och fortsätter med öppen bar som låter folk dricka sig redlösa så kommer detta inte sluta bra.


Riksbanken vs FI

Med FI menas då inte F! utan Finansinspektionen – den myndighet som har till uppgift att kontrollera att bankerna gör rätt. Just nu pågår en strid mellan om det är riksbanken som skall ha översynen av makrofrågorna hos bankerna eller om det skall ligga hos FI. För mig är frågan rätt självklar – uppgiften borde ligga hos riksbanken. För trots att journalister kallar det Riksbanken och FI i gärdsgårdsserien så är det så att riksbanken har ansvaret för tillsynen av sveriges makroekonomi. Riksbanken svarar idag för räntenivån och styr sveriges inflation. Därmed så är det naturliget att de frågor som berör bankernas agerande utifrån ett makroperspektiv även ligger hos riksbanken.

Ta t.ex. frågan om nivån på bolånetaken och kraven på amorteringar som då riksbanken kan använda som ett sätt att styra räntenivån och hur mycket pengar som då går in i bostadsbranchen. Idag vågar inte riksbanken sänka räntan för den är rädd för bubblan i bolånemarknaden. Hade riksbanken kunnat förändra kraven på lånemarknaden samtidigt som de sänkt räntan så hade riksbanken kunnat sänka räntan snabbare och tidigare haft en lägre ränta utan att de då lett till överhettning på bolånemarknaden.

Det hade då inneburit att bankernas överskott på kapital hade gått till andra låntagare på marknaden – nämligen företagen som vill expandera och skapa jobb.


Borg skyller som vanligt ifrån sig

I stället för att göra sitt jobb så skyller Anders Borg ifrån sig. Nu är han inte ensam – inte heller socialdemokraterna och de flesta riksdagspartierna vågar göra det rätta för sverige. I stället för att då se över hur man skall få folk att amortera av sina lån så att vi inte får en fortsatta ökande låneskuld bland sveriges privatpersoner så låter man bubblan att fortsätta växa och skapa ett skuldberg som när det väl löser ut kan kraftigt skada den svenska ekonomin. I praktiken uppträder de flesta riksdagspartierna som EU – man sticker huvudet i sanden och låtsas som inget sker.

I stället skyller man på andra. Anders Borg går nu ut och varnar att kronan är så stark att den tynger den svenska exporter och klagar på riksbankens riksbankschef; ” Glöm inte kronan, Ingves!.

Riksbanken har klart och tydligt sagt att den vill att riskdagen skall göra något åt skuldberget. Men riksdagen vägrar och låter sveriges finanser gå samma väg som EU – på rak march in i en ekonomisk kris.

Problemet är att bland folk så vill man inte amortera – det ger nämligen mindre i plånboken varje månad. Från bankerna tjänar man pengar på att folk har lån. Så det finns ingen aktör på marknaden som vill ha amorteringar varken de som får lån eller de som ger ut lånen. Tyvärr så drogas marknaden av mer och mer pengar men problemet är att till slut sitter några med svarte petter och kommer drabbas av stora kreditförluster och sitter med hus som är övervärderade.

Problemet är att det är som att koka en groda – det gör inte ont – förrän marknaden kraschar.

På piratpartiets vårmöte tog vi ett viktigt beslut – vi beslöt att folk skall amortera sina lån. Det är enda sättet att få ner skuldsättningen bland hushållen.


Ekonomin i gungning: eurorecession och riksbanken

Under sista kvartalet 2012 så sjönk eurozonens BNP med 0.6%. Den sista kämpen som tidigare gick bra Tyskland har nu drabbats av sämre ekonomi och sjönk med 0.6% under sista kvartalet. Det vara två små länder som ökade sin ekonomi under 2012: Estland och Slovakien – men de kan inte hålla eurozonen uppe. Utan det blev en djupare recession än väntat i eurozonen – Ekot.

Det finns förhoppningar om nollresultat under 2013 men med dagens siffror så blir det svårt att nå det. Det är många som får hoppas att de åtgärder som gjorts räcker för att få ekonomierna att vända under 2013 men det ser inte ljust ut. För Tyskland så är det sjunkande export i efterdyningarna av sämre ekonomi i de andra eurozonländerna. I Sverige räknade riksbanken med att vi växer med 1.2% under 2013 och sänkte inte räntan igår trots att de flesta ansåg det vara troligt att det skulle bli en sänkning. Men med ett EU som går sämre och en stark valuta så ser jag det som svårt för sverige att nå riksbankens mål och de kan mycket väl tvingas sänka under 2013. Kanske redan vid nästa möte. Dock vore det en stor katastrof för riksbanken då de sade att de inte tänkte sänka räntan mer i år utan hålla den på denna nivån i takt med att återhämtningen som de förväntar sig börjar under året.

Riksbanken har dock ett stort problem – de har bara 4 räntesäkningar kvar innan vi har 0-ränta. Med räntan på 1% så finns det inte mycket marginal att ytterliga sänka räntan.

Till det kommer den ökande bostadsbubblan under 2012 med i stockholm 10% och i storgöteborg 14%. Långt utöver vad priserna egentligen borde ligga. Det låga räntorna gynnar ett fortsatt snabb stigande bostadsrättspriser i regionerna.


Konstprojekt: En enkrona med falskt text

Det har skrivits en del om enkronan en person hittade där det står något om kungen. Själv trodde jag direkt att det hela är ett konstprojekt där någon myntat några mynt och sedan prånglat ut dem.

Det är uppenbart inte ett projekt som går ut på att via falskmynteri tjäna pengar för vinsten av att designa en enkrona och mynta den knappast är tillräckligt för att kunna försvara det hela. Därmed så är det två alternativ kvar. Antingen gjorde det som ett skämt inom någon grupp där alla fick ett sådant mynt. Men hade det skett så skulle nog någon vid detta laget ha hört av sig till media.

Därmed så är det i min mening endast en lösning kvar och att detta är ett konstprojekt.

Nu blandar sig riksbanken i det hela. Gissar att det är de många skriverierna om det hela som gör att de blir tvingade att själva göra en undersökning av saker. Därför uppmanar då Riksbanken: Drabbade ska anmäla till polisen.

Jag undrar hur länge som konstnären kommer låta detta pågå innan de erkänner sig skyldiga. Eller så kanske konstnären helt enkelt fått kalla foten av uppmärksamheten och väljer att inte ens avslöja att de gjort mynten.


Nyhetsskörd: Ränta Fotbolls-VM Öresundsbro

Riksbanken höjer räntan med 0.25%-enheter. Den förväntas fortsätta höjas och kommer nå nästan 4% år 2013r.

Enligt forskare så är det mest effektivt om en målvakt har på sig en röd tröja – då är det svårare att slå straffen i mål. Det verkar som den röda färgen på något sätt får straffläggaren att distraheras och slå en sämre straff.

Öresundsbron är en stor framgång – för Danmark och Köpenhamn – Sverige och Skåne är förloraren på Öresundsbron och Malmö har blivit en förort till Köpenhamn. Det intressant är att samtidigt som det presenteras i en tidning så presenteras debattartikel i en annan tidning som kräver ännu en förbindelse till Danmark från Sverige.