Kronprinsessan Viktoria måste förkasta islam

I den svenska regeringsoformen står det att kungen eller drottningen måste uppfylla successionsordningen för att tillträda:

5 § Konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets statschef. Lag (2010:1408).

I den svenska successionordningen från 1810 står det att kungenen eller drottningen skall vara av den rena evengeliska läran och och följa den augsburgiska bekännelsen.

4 § Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).

I den augburgiska bekännelsen ”Confessio Augustana” står det att kungen eller drottningen måste fördöma islam:

5] De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.

Muhammedanerna – dvs de som tror på islam måste alltså förkastas som kättare. Detta är en del i den religiösa kapmpen mellan olika sekter inom de abrahamitiska regligionerna. Notera att de andra som räknas upp alla såg jesus som en profet men gav honom mincre betydelse än den protestantiska tron.

Slutkontentan av dagens svenska lagstiftning är att vi har krav på att en statschef måste förkasta islam.

Skall vi verkligen ha det så i ett moderna samhälle ? Kommer vi i Sverige även tvinga Estelle att ta avstånd från islam ?


7 Responses to Kronprinsessan Viktoria måste förkasta islam

  1. Det intressanta är väl knappast att hon måste förkasta islam utan att hon måste ingå i en specifik tro. Att hon sedan måste förkasta alla ickekompatibla trosläror, exempelvis islam men också judendom, ateism m.fl., blir ju bara en naturlig följd av den specifika tron. Tänk också på att det är skillnad på att förkasta och fördöma även om vi i Sverige idag tenderar att röra ihop de begreppen liksom vi rör ihop vad det är att betrakta något som kätteri (tro något som osant) med vad vissa har gjort när de har betraktat något som kätteri (dödat folk som sagt ”osanna” saker).

    • Ser nu att du skrivit förkasta och det står fördöma i den augburgska texten (läste tvärtom nyss). Men fortfarande står det att fördöma läran (exempelvis islam) och inte de troende (muslimerna).

    • Judendom och ateist nämns inte i texten – utan bara islam. Så man kan följa texten utan att förkasta ateister etc.

      De som nämns är gamla varianter (sekter) av kristendomen som tagit sig an den och utökat/förändrat den i någon riktning.

      • I DN’s text nämns visserligen bara islam men däremot så nämns flera andra religioner i den augsburgska bekännelsen och då inte bara gamla varianter av kristendom och de som nämns tas upp som exempel på olika övertygelser (kätterier) som inte tror på en treenig gud. Jag tog upp två andra trosövertygelser som inte heller tror på en treenig gud (judendom och ateism) som därför med samma argumentation också ska fördömas.

        Jag är visserligen också motståndare till att vissa religioner specificeras som på detta aktuella sätt men vill samtidigt belysa att det inte är värt all denna uppståndelse, som jag i och för sig nu med ytterligare inlägg här också underblåser, då det inte innebär speciellt mycket eftersom ett fördömande av andra religioner inte är något konstigt utan vad alla gör när man säger att andra har fel. Och det gör ju kristna, ateister, judar, muslimer med fler hela tiden, alla tror ju att just de har rätt, utan att det är värt någon ledarspalt. Men mycket tongångar i Sverige går ju nu mot att alla blir saliga på sin tro så länge man inte hävdar att andra har fel…

  2. Visst kan man resonera så, men det skadar inte att ha med kontexten till stycket som citeras. Den första artikeln i Confessio Augustana handlar om gudomväsendets enhet, alltså den kristna treenighetsläran. I Den Augsburgska bekännelsens apologi konstateras det att artikeln ”gillas av våra motståndare”, när den var den alltså tämligen okontroversiell. Därför känns det märkligt att den blivit så omstridd i vårt sekulära tidevarv. Ordet ”de” i CA syftar alltså på de kristna kyrkorna, inte de svenska kungarna. CA skiljer mycket tydligt mellan andligt och världsligt så det är egentligen Svenska kyrkan och inte den svenske kungen som ska stå för fördömandet.

    Ett liknande förhållande råder i Storbritannien där monarkens förutbestämda religionstillhörighet också ifrågasatts på senare tid. Den brittiska drottningen har emellertid varit en av de starkaste krafterna som försvarat islams roll i samhället i en tid när föraktet och misstron mot islam och muslimer växt sig allt starkare. Jag tror inte på den likriktning och politisering av samhället som tar sig uttryck bland annat i kritiken mot vår successionsordning. När allt färre (politikerna) får bestämma över allt mer (privatlivet etc.) så urholkas demokratin även om man rent formellt stärker den genom diverse obskyra grundlagsändringar. Vår monarki är unik just därför att det finns särskilda bestämmelser om den. Att likrikta den gör att både vår lilla ankdamm och världen i stort tappar i mångfald utan att någon vinner på det, allra minst muslimerna.

  3. Har för mig att Blogge någon gång också letat fram kyskhetskrav på tronsarvingen innan äktenskapet. Det är litet märkligt att inte dessa lagar moderniserades i samband med tidigare grundlagsändringar.

    Förresten är ju avståndstagandet från valentianerna intressant eftersom mycket i den idétraditionen verkar genomsyra svensk vardagskristendom av idag, t ex. det här med att inte tolka skriftliga källor alltför bokstavligt, att tolkningen inte ägs av prästerskapet, vikten av personlig insikt, och bland annat att beskrivningar som t.ex. Jesus död och uppståndelse inte behöver tolkas bokstavligt utan kan ses som en liknelse för andligt uppvaknande.

    Mitt intryck är att den ortodoxa kristendomen som vår protestantism är en arvtagare till hade evolutionära fördelar (mer låst tolkning av skriften, ett hiearkiskt ledarskap, enklare för vanliga människor att komma att ingå i religionsgemenskapen) för att klara sig igenom alla sekler men att dagens andlighet uppvisar många gnosticistiska drag.

  4. Som etnopluralist tycker jag inte man ska förkasta Islam men muhammedanerna skall heller inte kalla icke muhammedaner för Infidels!