Datalagringsdirektivet hotar rikets säkerhet

Med anledning av senaste händelserna i Littorinaffären så har media begärt ut Littorins IP-adresser från regeringskansliet. Media vill veta med vilka IP-adresser Littorin loggat in till regeringskansliets servrar.
Detta är samma sorts information man kommer lagra enligt datalagrinsdirektivet som regeringen Reinfeld försökte genomföra nu i våras. Endast en minoritetsnedläggning stoppade datalagringsdirektivet från att införas.

Nu vägrar Reinfeld att lämna ut IP-adresserna till media med motiveringen att Littorins ip-adresser möjliggör kartläggning och kan hota rikets säkerhet.

Om IP-adresser till regeringens ministrar är så hemliga varför kan man då tänka sig att vanliga människors motsvarande IP-adresser skall sparas ?

Gör inte som vi gör utan gör som vi säger verkar vara budskapet från regeringen. Tala om skenheliga politiker. Man vill övervaka vanliga människor men man får inte övervaka ministrarna ?

För var ministern befinner sig vet alla. De brukar vara noga och tala om – via pressmeddelanden – när en minister rör sig utanför Rosenbad. Så frågan är vilka hemligheter som kan dölja sig bland IP-adressena som regeringen inte vill skall komma ut ?

Därmed kan man fastslå att regeringen Reinfeldt ville införa en lag som hotade landets säkerhet då det faktiskt inte fanns några undantag för ministrar eller statsministern själv i lagtexten.

Pawal funderar på att utöka Creeper – tjänsten som spårar vilka webbsidor myndigheterna besöker – för att då spåra myndigheterna ännu mera för att då kunna spåra enskilda personer på regeringskansliet genom Creeper. Teoretiskt så skulle det kanske gå.

Andra på samma tema: Marknadsliberalen, Röda Berget